Det vita huset i Simpang

En spännande kvinnoskildring från det postkoloniala Indonesien.

Kerstin ligger på ett sjukhem i Stockholm och sjunker allt djupare in i demens. Hon får regelbundet besök av sin dotter. När dottern städar ur moderns hus, hittar hon en svart anteckningsbok som visar sig vara Kerstins dagboksanteckningar från barndomen i 1930-talets Indonesien.

"Först kom trädgården. Sedan hon, vår mor. Därefter vi, jag och Broer, den ena efter den andra."

Historien om moderns barndom

För dottern blir den svarta boken en väg tillbaka i tiden, till Kerstins barndom i landet som då kallades Nederländska Ostindien. I dagboken kallar sig Kerstin för Zus. Med hjälp av anteckningsboken kan dottern berätta historien om moderns barndom i det vita huset i Simpang.

Fadern, kallad Pa, tillbringar som av tvång all sin tid på den allt mindre lönsamma sockerplantagen. De fyra övriga i familjen: Zus, gossen Broer, Moeder och den unga barnjungfrun Roos, lever i en värld av förfall.

I förlagstexten står det om boken att den är "en hypnotisk men också våldsam berättelse om intimitet och maktrelationer". Den handlar om den svenska kolonialismen, dess arv och vad som händer när barn tvingas tolka vuxnas handlingar utan att få dem förklarade.

 

Målgrupp:

Ämnesord

Tipsat av: Christina Landström den 1 januari 2014