Det här är den åttonde boken i serien om kriminalkommissarie Armand Gamache och hans inspektör Jean-Guy Beauvoir som översatts till svenska. Det handlar inte om några rafflande mordhistorier som dryper av blod och innehåller explicita beskrivningar på bestialiska mord. Det är lugnt och stillsamt, men med mycket som händer under ytan.

Psykologisk skärpa

Den här gången får de båda poliserna åka till ett munkkloster långt ute i Kanadas vildmark dit nästan ingen människa når. Där har munkordern levt ett stillsamt liv i flera århundraden utan att göra något större väsen av sig. Nu har dock en munk blivit mördad och eftersom inte vem som helst kan komma och gå måste mördaren finnas i ordern. 

Hur kan det komma sig att bröder som levt i avskildhet från andra men mycket nära varandra låtit ett mord ske? Vad är det för händelser som skapat konflikter i gruppen och varför? Det är spännande och intressant med fantastisk miljöbeskrivning och underbara personporträtt. Louise Pennys specialitet är just att sätta människan och hennes miljö i centrum för mordmysteriet.

Inget sker av en slump utan av en massa bakomliggande orsaker som nystas fram. Som läsare vet du aldrig vad som har betydelse för mordet och vad som inte har det.

Bäst hittills

Både Armand Gamache och Jean-Guy Beauvoir är väldigt sympatiska bekantskaper. De gör inte mycket väsen av sig men relationen med de två männen växer med varje bok jag läser. Det här var i mitt tycke den bästa boken i serien hittils och när jag läst klart ville jag genast börja om för jag ville fortsätta befinna mig i deras värld.

Boken slutar också väldigt spännande så nu längtar jag efter fortsättningen. Kanske ska jag rent av våga försöka mig på att läsa dem på engelska om otåligheten blir för stor.