Leyla och Soraya går i sexan. Det här är den sista våren. Den sista våren i den gamla skolan. När hösten kommer är det dags för högstadiet. Och barndomen är slut. På högstadiet finns ingen klätterställning och ingen kingruta. Där finns ingen kulle att springa undan på och leka med larver. Den här våren måste Leyla och Soraya leka allt så mycket de bara orkar innan allt är över.

En låst dörr

I Sorayas lägenhet finns en dörr. Ingen vanlig dörr, som de andra. Dörren är låst. En dag lyckas Leyla och Soraya hitta nyckeln, och öppnar dörren fast de inte får. Där bakom finns en garderob där Sorayas pappa har sparat saker som finns kvar efter Sorayas döda mamma.

Innanför dörren sker en förvandling. Då Leyla och Soraya klär sig i garderobens kläder förvandlas deras kroppar. Inuti är de barn, men utanpå blir de vuxna. Shit! Tänk allt de kan göra nu! Förändra världen!  Prata och förvänta sig att folk faktiskt ska lyssna. Eller blir det så?

Mellan två världar

Det allra viktigaste handlar om att befinna sig på gränsen mellan barn och tonår. Om att vilja förändra världen, men inte riktigt veta hur. Om hur det är att utvecklas åt olika håll och ändå försöka hålla fast i sina vänskaper. Hannah Arnesens bok är en fin skildring av hur det är att vara i det där lite svåra mellanrummet där en både längtar framåt och vill stanna kvar i det som är. Läs den!