Den vita döden
”Det fanns poeter som kallade det vi hade för den vackra döden, eller den bleka döden. Men det fanns inget vackert med sjukdomen”
Alice är 13 år. Hon har tuberkulos och har skickats till ett sanatorium långt hemifrån. Där bor hon tillsammans med andra barn och ungdomar.
Kärlek och sorg
Döden är hela tiden närvarande och deras vardag består av enorma portioner mat, mycket sömn och obehagliga läkarkontroller. Bland annat injicerar personalen mjölk i barnens ådror, som de tror ska vara bra mot sjukdomen. Mjölken gör istället att barnen bli ännu sjukare och nästan dör.
Men Alice och de andra har också stor frihet att vistas ute i friska luften och de gör mycket roligt tillsammans. En dag kommer Luca till sanatoriet. Hans familj tillhör ett resande teatersällskap. Alice och Luca blir kära och äntligen får Alice känna hur det känns att bli älskad.
Alices sjukdom blir så småningom bättre och hon får åka in till lasarettet för att röntga sina lungor. Hon kan knappt bärga sig att få berätta för Luca att hon snart är frisk. Men när hon kommer tillbaka till sanatoriet byts hennes glädje mot djupaste sorg.