16-åriga Cora bestämmer sig för att fly från det skoningslösa livet som slav på en plantage i amerikanska Södern. Hon följer med Caesar som känner till en underjordisk järnväg som kan hjälpa slavar till frihet. Det blir ett gastkramande äventyr där Cora desperat söker efter en plats där hon kan vara trygg undan den grymme slavjägaren Ridgeway och den strukturella rasism som gör hennes liv till ett helvete.

Grymma öden

Det här är en roman som drabbar en, det går inte att väja för de fruktansvärt grymma öden som skildras här. Boken läses med andan i halsen – vad ska hända med Cora och de andra? Ända till sista sidan är det oklart hur det ska gå. 

Järnvägen blir verklig

Greppet att skildra det som i verkligheten var en metafor för etablerade flyktvägar undan slaveriet, den underjordiska järnvägen, som en verklig järnväg med lok och vagnar och allt, är genialiskt. Det ger också en större konstnärlig frihet åt författaren när han sedan ska skildra de platser som Cora kommer till. Läsaren lämnas i ovisshet om dessa platser är verkliga eller en storts dystopier/utopier som författaren har hittat på, vilket bidrar till behållningen med boken.

Jag skulle rekommendera Den underjordiska järnvägen till alla som är intresserade av fenomenet strukturell rasism och dess konsekvenser, både i dåtid och nutid.