Dystopierna om en värld där mänskligheten på olika sätt förlorar möjligheten att bli med barn utgör ofta intressanta plattformar för tankar och diskussioner kring dess påverkan på vår värld och civilisation.

Exempel på historier om världar som drabbas av olika former och grader av infertilitet är: Serieromanen Y: the last man av Brian K Vaughan, som handlar om en värld där alla män utom en dör. Kaostrilogin av Patrick Ness, som handlar om en värld där alla kvinnor utom en dör. Människors barn (Children of men) av P.D. James (även filmatiserad) och Den nya människan av Boel Bermann, som båda handlar om en värld som drabbas av infertilitet.

En värld i chock

Boel Bermanns Den nya människan utspelar sig runt år 2013 och framåt och handlar om en värld i chock. En chock baserad på att det inte längre föds några barn, men: "Efter en tid börjar kvinnorna plötsligt bli gravida igen, men de nya barnen är inte som barn brukade vara. De leker inte, de iakttar i stilla tysthet."

Vi får följa kvinnan Rakel som råkar döda ett av de "nya barnen" och hon är en av de första som inser att den nya människan kan vara ett hot mot hela mänsklighetens existens. Med tiden inser dock fler och fler vad som håller på att hända och såhär säger Rakel efter att hon blir frisläppt efter fem månader på vårdanstalt:

"Rapporterna om den nya generationens beteende berättar först nu hur de, när de är i grupp, reagerar på människobarn. Ensamma är de alltid passiva och konflikträdda. Tillsammans attackerar de. De vanliga barnen ses som inkräktare i gruppen."

Nyhetsrapportering som förankrar

Med tiden kommer fler och fler funderingar på vad denna nya generations barn kommer att ha för effekt på framtiden. Det uppstår bland annat en oro för vad det kommer att innebära för framtidens pensionärer att tvingas in i en sjukvård där de empatilösa nya människorna arbetar som vårdare. En annan fundering handlar om hur denna nya generation fungerar när den blir könsmogen. Reagerar de på samma saker som vi? Eller har de helt andra urvalskriterier?

Som läsare av Den nya människan får jag känslan av att befinna mig mitt i ett verklighetstroget händelsernas centrum och det är en närvarokänsla som kommer sig bland annat av upplägget med inslag av nyhetsrapportering. Denna berättarteknik påminner om den i zombieromanerna World War Z av Max Brooks och Hanteringen av odöda av Jon Ajvide Lindqvist som längs med berättelserna sprängt in nyhetsrapportering och/eller dagböcker med exempelvis klockslag, årtal och platsangivelse.

På detta vis låter de oss följa "epidemiernas" framfart i världen genom olika källor, på olika sätt och på olika platser.  Så här kan det till exempel se ut: "Tusentals köar – men få donerar sina ägg. Stockholm. Par som väntar på ägg från donatorer måste köa i flera år. Nu planerar flera landsting att tredubbla äggdonatorernas ersättning. Målet är att locka fler att donera sina ägg för att kunna hantera den stora efterfrågan. (TT, 2013)"

En civilisation i gungning

I de flesta dystopiska och post-apokalyptiska historier går det att skönja en tanke från författarnas sida att mellan raderna vilja diskutera till exempel vad som händer när civiliserade samhällens regler och system sätts ur spel. Framförallt handlar det ofta om hur detta påverkar människor och människor i grupp på gott och på ont. Som människa levandes i västvärlden med alla våra regler och system kan jag verkligen förstå och intresseras av dessa diskussioner och funderingar.

I Den nya människan får jag som läsare känslan av att författaren vill diskutera ovanstående funderingar i relation till miljöfrågan (utsläpp, ozonlagret, växthuseffekten osv) och samtidens användande av exempelvis konserveringsmedel, E-innehåll och genmanipulation: "Det är fortfarande ingen som vet vad som orsakade det hela. Den senaste teorin är att hålet i ozonlagret har börjat släppa igenom starkt genförändrande strålning. Och att det i kombination med all manipulerad mat och alla konserveringsmedel och E-innehåll skapade förändringar i den nya generationens dna."

Efter några år blir det mer och mer klart att de nya människorna inte kan samarbeta med "vanliga" människor. Efter en incident där en man försvinner från sitt arbete kommer det fram att det är en grupp "nya människor" som dödat honom.

Deras förklaring är att de var oklara över mannens funktion och som alltid i sådana fall försöker de att, likt att försöka förstå en teknisk pryl, bryta ner objektet i dess beståndsdelar för att sedan bygga ihop det igen i dess ursprungsform. I detta fall kunde de inte återställa "objektet" och de förstod alltså inte att denna procedur inte går att tillämpa på organiska ting.

Mörka krafter

Den nya människan är en mörk och skrämmande skildring av å ena sidan dessa nya likgiltiga empatilösa barn och å andra sidan de myndigheter, företag och andra mörka krafter som ser sin chans att utnyttja dessa nya människors otroliga förmåga att samarbeta, strukturera och organisera.  Av vissa ses dessa nya människors förmågor i kombination med sin empatilöshet att de är "de perfekta arbetarna" och "förbrukningsvaror". I mångt och mycket påminner denna "hantering" av den nya människan om till exempel nazitysklands koncentrationsläger.