Johan Svedjedal om Karin Boye

I sin biografi Den nya dagen gryr tecknar litteratursociologen och författaren Johan Svedjedal ett porträtt av Karin Boye med fokus på hennes författarskap under 1930-talet. Under en föreläsning på Grubbebiblioteket berättade Johan Svedjedal om Karin Boyes liv och verk. 

Bild på Johan Svedjedal
Johan Svedjedal. Foto: Dan Hansson
Trots sitt ganska korta liv så var hennes författargärning omfattande, berättar Johan Svedjedal. 

– Hon skrev elva böcker som var viktiga i sin tid och som kom att bli ännu viktigare efter hennes död och hon var aktiv i kulturdebatten. Ett helt långt författarliv ryms i den tillvaro som hon hann få. 

Karin Boye föddes i Göteborg, i en familj som hade det ganska gott ställt och bodde i en våning vid Vasaplatsen. Hon var ett efterlängtat barn som senare fick två bröder. Efter att fadern förlorat sitt arbete tvingades familjen flytta. 1909 bosatte de sig i Stockholm där de flyttade runt en del innan de 1915 skaffade en villa i Huddinge. Där fick Karin det bästa rummet, under takåsarna. Det var i det rummet hennes författarskap tog sin början, berättar Johan Svedjedal. 

Fadern läste sagor

– Hon var litterärt och konstnärligt begåvad. Hela familjen Boye var både litterärt och religiöst intresserad. Det sades att hennes pappa var den näst största kunden i Göteborgs största bokhandel. Bara universitetsbiblioteket köpte fler böcker. Han tog hem all ny litteratur och han läste högt för familjen. 

Karin Boye hade börjat skriva redan i Göteborg men i Huddinge tog det fart. Hon lärde upp sig till författare på egen hand. Johan Svedjedal berättar till exempel om hur hon provade att skriva dikter i olika stilar; hon kunde skriva en historisk dikt, en romatisk dikt, en satirisk dikt, en indiandikt. 

– I Huddinge var hon ensam och isolerad, men det låter mer negativt än vad det var. Hon ville vara isolerad. Hon ville få skriva.

Ett krisår i skolan

Familjen kostade på Karin Boye en utbildning i en tid då det var långt ifrån en självklarhet för flickor. Hon gick i skola inne i Stockholm och det var där hennes klasskamrater fanns. Efter studenten hoppade hon på en ettårig utbildning till folkskollärare.

– Det var ett avgörande år, ett krisår, då hon förlorade tron på de saker hon trott på: den kristna tron och tron på yrket som folkskollärare. Hon hade sett på läraryrket som ett sätt att hjälpa elever att finna kunskapssökandets glädje och lotsa dem genom tillvaron. Istället förväntades hon vara en fångvaktare och en disciplinuppfostrare.

På samma sätt började hon se på kristendomen som istället för att vara fylld av glädje och kärlek visade sig bestå mest av yttre påbud ooch förbud. 

Olycklig kärlek och vägval

Bild på Johan Svedjedal när han föreläser.
Johan Svedjedal på Grubbebiblioteket. Foto: Minabibliotek
– Hon utvecklade sig till en radikal och genomtänkt individualist. Trycket på individen och samhällets försök att påverka var något hon motsatte sig genom hela livet, i en rak linje fram till hennes sista roman Kallocain

Under skoltiden förälskade hon sig i skolkamraten Viva Liljevall. Viva är förlagan till karaktären Siv i romanen Kris som handlar om denna tid i Karin Boyes liv. .  

– Förälskelsen laddade upp henne hela året och fick henne att explodera och välja väg.

Studier i Uppsala

Hon bestämde sig för att hon inte skulle fortsätta som folkskollärare, istället skulle hon läsa vidare. Hon kom till Uppsala hösten 1921 och stannade i fem år.

– Det var egentligen där hon blev den Karin Boye vi idag känner. Hon fick intellektuella impulser, etablerade sig som författare under den här tiden och blev politiskt radikaliserad, säger Johan Svedjedal.  

Universitetet var en mansdominerad miljö men Karin Boye hittade sina sammanhang. Hon bodde på en kvinnlig studentvind, en föregångare till dagens studentkorridorer, som gick under namnet "kvinnliga intelligenscentralen". 

Nationerna var vid den här tiden inte öppna för kvinnor. Men Uppsala kvinnliga studentförening fungerade till viss del som en nation för kvinnor. Där sattes det upp teaterpjäser, ordnades föreläsningar och föreningen fungerade som en lobby- och påtryckningsorganisation för kvinnliga studenters intresse. 

Poesidebut

– I Uppsala upplevde Karin Boye för första gången orättvisor mellan män och kvinnor. Vi skulle idag uttrycka det som att hon blev feminist, med dåtidens termer kanske hon skulle kallas kvinnosakskvinna, med innebörden att hon ville ha rättvisa mellan könen. 

Efter ett år i Uppsala debuterade hon som poet med sin diktsamling Moln, i en stad som vimlade av refuserade manliga poeter. Med den skapades kanske det förnämsta exemplet på studentpoesi som vi har i Sverige, menar Johan Svedjedal.  

– Man ser inte mycket miljöer i hennes dikter men man ser det på frågorna, som ständigt diskuteras i de här studentmiljöerna. 

Ytterligare politiskt engagemang

Hon blev under åren i Uppsala en av stjärnskribenterna i Ergo, Uppsalas studenttidning, som startade under den här tiden och hon engagerade sig i den socialistiska fredsrörelsen Clarté som då befäste sig i Sverige. 

– Hennes rättvisepatos och radikalitet lade in en högre växel. Till rättvisa mellan könen lade hon också rättvisa mellan klasser. 

Hon lämnade så småningom Uppsala för Stockholm. Ett av skälen var att hennes pappa i Stockholm var döende. Hon fortsatte arbetet med Clarté och sin litterära verksamhet och började också översätta litteratur.

En kritik mot konsumtionssamhället

Hon räknade även ut att lyrik inte lönade sig. Dåtidens författare skrev romaner och noveller. Till en stor romanpristävling som utlystes satte sig Karin Boye ned och skrev Astarte. En ansenlig prissumma och en stor upplaga stod på spel och hennes roman vann andrapriset. Hon blev framförallt belönad för sitt språk i en romandebut som Johan Svedjedal säger var före sin tid och nog blev ganska missförstådd. 

– Jag kan bara beskriva den i anakronistiska termer: en feminstisk bok om dåtidens medvetande- och modeindustri.

Den problematiserar konsumtionssamhället och tar specifikt upp hur modeindustrin försöker fånga det kvinnliga medvetandet i syfte att sälja saker. 

– Det är en av våra största antikapitalistiska romaner och det är först de senaste decennierna som den har blivit inlyft på sin rättmätiga plats, inte minst genom Gunilla Domellöf som lyfte fram Astarte i en avhandling vid Umeå universitet på 1980-talet.  

Till Berlin

Karin Boye var med och grundade tidningen Spektrum som samlade dåtidens genier och behandlade flera olika fält i samtiden: film, konst, litteratur, socialpolitik, arkitektur. Det redaktionella materialet höll hög klass och hjulen snurrande allt fortare, berättar Johan Svedjedal. 

Bild på Karin Boye på en balkong i Berlin.
Karin Boye på en balkong i Berlin. Okänd fotograf.
Efter en tid i början av 1930-talet då hon försökt sig på att leva i heterosexuella relationer, något som Johan Svedjedal tolkar som resultatet av dåtidens psykoanalys, var hon uppriven och deprimerad. Det föranledde att hon begav sig till Berlin i början av 1932, från Sverige till något nytt. Där kunde Karin Boye gå igenom en riktig psykoanalys och prova att leva som homosexuell, det kunde man göra i dåtidens Berlin. Hon kom tillbaka till Sverige som en ny människa. 

I Berlin hade hon träffat Margot Hanel som hon levde tillsammans med under återstoden av sitt liv. Karin Boye hjälpte Margot Hanel till Sverige och de bodde ihop i en etta på Gärdet. 

– Det förklarar Karin Boyes litterära produktivitet under 1930-talet. Hon var tvungen att försörja dem båda, förklarar Johan Svedjedal. Det var inte lätt för immigranter att få jobb vid den här tiden. 

1940-tal

Bokomslag till romanen Kallocain
Karin Boye förde en lågintensiv antinazistisk kampanj och i sin roman Kallocain kopplade hon ihop sina antinazistiska åsikter med sin feminism. Romanen från 1940 beskriver en stat modellerad efter Sovjetunionen och Tyskland. I boken är detta förtäckt men Johan Svedjedal menar att alla förstod mycket väl vad det gällde. 

Vid den här tiden förälskade sig Karin Boye åter häftigt i Anita Nathorst som hon först hade mött som student i Uppsala. Anita Nathorst var döende i cancer och Karin Boye flyttade till Alingsås en tid för att vara hos henne, trots att kärleken inte var besvarad. 

– Tiden i Alingsås ledde till en svärm av fantastiska kärleks- och dödsdikter. Det slutade i en explosion då Karin Boye smällde igen dörren och stormade ut.

"Ett tragiskt misstag"

Hon var försvunnen i flera dagar innan hon återfanns ihjälfrusen i en skogsbacke. Hon hade tagit sömnmedel och frusit ihjäl den första natten då temperaturen sjönk ner till minus tio grader. Johan Svedjedal ser inte hennes självmord som ett uttryck för hennes olyckliga förälskelse i Anita Nathorst eller det förfärliga tidsläget med ett brinnande världskrig. 

– Jag tror helt enkelt inte att det var meningen utan att det var ett klassiskt rop på hjälp. Karin Boye hade lätt för humörsvängningar, kunde vara väldigt glad eller ge starka uttryck för ilska och sorg.

Hon hade gjort ett halvt dussin självmordsförsök, för att avsluta en epok, rena sig och gå vidare. De var alltid iscensatta, riggade så att de skulle hindras, berättar han. 

– Självmordet i Alingsås ter sig likadant. Hon hade lämnat brödsmulor efter sig hela vägen. Min bild är att det var ett tragiskt misstag. Det här är inte en sorts Wagnerfinal på ett olyckligt liv. Jag tror att hon var mycket mer rationell och tuff. Jag tror att det var ett känslouttryck som gick fel.  

Yrkesförfattare och idealist

– Karin Boye var en yrkesförfattare som skrev för pengar, inte någon som satt och droppade ur sig saker när hon var inspirerad. Bisexualiteten präglade hennes liv men hon hade inget tvivel om vad hon kände även om omgivningens tryck var besvärande. Hon hade oturen att födas i sin tid. 

Karin Boye trodde på absoluta värden som rättvisa och frihet och bar med sig den kristna etiken i sina tankar även om hon tidigt förlorade sin kristna tro. 

– Det är den idealismen som jag tycker att man ska komma ihåg, avslutar Johan Svedjedal. 

"En viktig del i bilden av Karin Boye har varit diktaren som reagerar, ett offer för händelser runtom henne som olycklig kärlek, världshändelser. Men hon var ett proffs. litteraturen var hennes sätt att kommunicera med omvärlden." 

Låna boken

  1. Den nya dagen gryr

    Undertitel: Karin Boyes författarliv
    Av: Svedjedal, Johan
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2017
    Klassifikation: Svensk litteraturhistoria

    Finns som: Bok