Den enda vägen är upp, baby
En mörk berättelse om förortsliv och utsatthet.
Erika får veta att hennes barndomskompis Paula har dött. Hon som lyste i gungställningen och blev hennes bästa vän ända till högstadiet. Men vänskap är förstås ett relativt begrepp och kanske var det mer en nödvändig relation och kanske var maktbalansen ganska skev.
Återblickar
Åren har gått och sist de sågs var i Paris då deras liv sedan länge rört sig långt åt olika håll. Erika kastas tillbaka i tiden av dödsbeskedet och vi får följa de båda flickorna genom skolåren och den utsatta tillvaron i en Stockholmsförort. Parallellt med Erikas tankar i nutid skildras också en ensam granne som förankrar händelserna och ger perspektiv.
Boken är sårig uppväxtskildring skriven på en prosa som driver framåt. Berättelsen är inte ny, men både relationen mellan de båda flickorna och dåtidens tillvaro är väl gestaltad och ger en ganska obehaglig återblick.