Där rinner en älv genom Saivomuotka by

En tornedalsk släktkrönika som fascinerar och biter sig fast.

1895 vandrar Israel Raattamaa de 40-50 milen hem efter att ha gjort sin millitärtjänst i en stad långt söder om hemmet. Hans hem är byn Saivomuokta i Tornedalen, alldeles intill Muonioälven, som rinner på gränsen mellan Sverige och Finland. Samma år föds Mariana, som ska bli Israels hustru ett par decennier senare.

De ska komma att få åtta barn tillsammans, varav sju överlever till vuxen ålder. Det här är historien om deras släkt och den sträcker sig över 120 år av hårt slit, enorma förändringar i samhället och en beständig kärlek till platsen som de kallar hemma.

Nedslag i historien

Jag måste säga att jag blev helt tagen av denna bok, som bygger på författarens egna släkthistoria. Kombinationen av en lågmäld ton och ett angeläget innehåll fick mig verkligen att sugas in i berättelsen. Varje kapitel har ett årtal och är en sorts ögonblicksbild av något som hänt just det året.

Ibland rör det sig om väldigt dramatiska händelser, ibland mer om beskrivningar av det vardagliga livet. Genom dessa nedslag färdas läsaren inte bara genom denna tornedalska släkts historia, utan även genom den svenska historien. 

Olika former av förtryck

Boken tar upp förtryck på flera olika sätt, till exempel förtrycket att inte få tala sitt modermål i skolan. Här påpekas det ironiska i att när våra minoritetsspråk väl fått skydd i lagen i det nutida Sverige så finns det knappt längre någon kvar som kan tala dem.

Här skildras också den diaspora som uppstår när samhällets urbanisering driver stora mängder av människor till storstaden, trots att en del av dem hellre skulle stanna i sina hembygd. 

Längan efter en plats

Det som knyter ihop hela berättelsen på ett väldigt fint sätt är hur grundläggande relationen till en plats kan vara. Trots utflyttning och urbanisering finner sig Israels och Marianas ättlingar alltid längta tillbaka till Saivomuotka och vattnet och skogarna runt byn.

Platsen har format dem och finns begravd djupt i deras medvetande. Samtidigt har de format platsen genom att leva där i så många generationer. Jag avslutar med det här citatet ur bokens inledning som tycker jag beskriver resonemanget om plats på ett bra sätt:

Människorna fogar sig efter platsen, men tvingar den också att ge dem det de behöver och vill ha. De lägger sig ner i platsens famn, och de överger platsen. De längar dit och hem.

Fler tips

  1. Ædnan

    Av: Axelsson, Linnéa Tipsat av: Anna Sahlén

    Två samiska familjer genom ett sekel, skildrade med ord vägda på guldvåg.

Målgrupp:

Ämnesord

Tipsat av: Tove Liliequist den 30 maj 2019