Handlingen i Borttappat kretsar kring ett hittegodskontor i en finsk stad (Helsingfors?). Kvinnan som arbetar där tar emot dockor, omaka skor, peruker, löständer och hörapparater. Hon är väldigt ambitiös i sitt arbete och lägger ner hjärta och själ i mottagandet. Det är med största noggrannhet som hon registrerar de borttappade föremålen och ger dem en plats i hyllan. Men det är sällan någon kommer för att hämta sina förlorade saker.

En märklig stämning

Parallellt med hanteringen av borttappade föremål får vi även följa kvinnan när hon strosar omkring och reflekterar över detaljer som kommer i hennes väg. Ett konstevenemang får staden att myllra av liv och inget är sig riktigt likt. En kvinna utklädd till orm ringlar förbi en barnfamilj som om inget hade hänt. Och så hittar huvudpersonen en ensam balettsko, fortfarande varm av foten som har dansat i den. 

Leena Krohns litterära stil tilltalar mig på flera sätt. Jag gillar det stillsamma berättandet och mystiken som sprider sig i och med den varsamma hanteringen av föremål. Huvudpersonen är också så intressant i all sin enkelhet. Hon är ganska ensam, och trots motgångar i yrkeslivet är hon inte uppgiven utan låter sig uppslukas totalt av arbetet på hittegodskontoret. En märklig och väldigt fin berättelse om sakers "liv".