"U2 kan drabba vem som helst" stod det på bandets första pin från 1978. Undertecknad "smittades" först tre år senare, när jag såg gruppen uppträda i Måndagsbörsen, ett av dåtidens mest populära nöjesprogram på TV. Mitt tonåriga jag greps omedelbart av deras energi på scen och där och då beslöt jag mig för att bejaka deras uppmaning i låten "I will follow".

Traditionellt upplägg

Kulmen får nog sägas vara när jag såg deras konsert i ett regnigt Göteborg 1987, tillsammans med 60 000 andra. Även om min glöd rent allmänt svalnat med åren och kanske i synnerhet för U2, så blev jag ändå nyfiken när jag såg att sångaren Paul Hewson, mera känd som Bono, kommit ut med en självbiografi.

Musiker-biografier, där kapitlen delas in utefter låtar eller låttexter verkar trenda just nu. Paul McCartney gav häromåret ut sina memoarer genom 154 sånger från hans karriär. Ett annat exempel är Låtskrivarkonsten av Bob Dylan, som kom ut samtidigt som Surrender.

Boken är på många sätt en traditionell biografi, där Bono skildrar sin uppväxt i Dublin, relationer till nära och kära, samt livet som rockstjärna. Skildringar från inspelningar och turnéer tilltalar säkert den inbitne U2-anhängaren. Skandal-rubriker eller negativ uppmärksamhet förknippas sällan med U2 och den som letar efter dylikt hittar inte mycket av den varan här. De verkar tvärtom vara lika korrekta som deras image utstrålar.

Rättvisa och tro

U2 har kallats "rockens missionärer" och ett genomgående tema i boken är deras starka engagemang för mänskliga rättigheter. Bono har verkligen utnyttjat sin rockstjärne-status för att påverka politiker och inflytelserika personer. Främst i frågor rörande fattigdom och orättvisor i utvecklings- och låginkomstländer. Kontakter med världens ledare har varit frekventa, inklusive USA:s presidenter, en förbindelse som upphörde i och med att Donald Trump intog ämbetet.

Vad menar då Bono med bokens titel; kapitulera, ge upp? Det är inte förrän i slutet av boken som han ger oss sin tolkning av ordet. Att han ger det en religiös innebörd känns helt självklar, då boken genomsyras av hans kristna tro och vad den betyder för honom och U2. Faktum är att detta höll på att bli slutet för bandets karriär redan 1982.

Bono, Larry Mullen Jr och The Edge ansattes då av tvivel om det verkligen var förenat med deras tro att syssla med rockmusik? Efter en hel del beslutsvånda valde de ändå att fortsätta på den inslagna vägen. Utan detta profana vägval hade vi kanske gått miste om klassiker såsom "Sunday bloody Sunday", "With or without you", "One" och "Beautiful day".