En first contact-berättelse som är idédriven och bitvis filosofisk. Hard SF, med en vampyr? Ja och på något sätt får Peter Watts det att funka. Det här är en tämligen nihilistisk berättelse. Förvänta er inget annat av en bok som inleds med Ernest Hemingway-citatet "You will die like a dog for no good reason."

Intelligenta grannar

När befolkningen på jorden upptäcker att de inte är ensamma i universum skickas en grupp knappt mänskliga människor för att undersöka. En lingvist med multipla personligheter, en biolog som har så många maskin-implantat att han ser röntgenstrålar och känner smaken av ultraljud, en pacifistisk krigare i hopp om att hon inte behövs eller möjligen kan vara till nytta ifall hon ändå skulle göra det, en informations-topolog med halva hjärnan borta att fungera som kommunikationskanal och ett monster att leda dem alla. Fast å andra sidan, är inte de andra också monster på sitt eget sätt?

Uppdrag: rapportera utan empati

Vänta er heller inte sympatiska karaktärer. Siri Keeton är vår primära informationskanal och det är bokstavligen hans jobb. Han jobbar som ett slags gränssnitt mellan vanliga "baseline"-människor och de närmast posthumana skapelser som börjat dyka upp när människans teknologi blivit avancerad nog. Hans uppgift är att rapportera utan inblandning, så det är bara en fördel om han saknar empati.

Att berätta mer om handlingen är att betrakta som spoiler. En bok som kanske inte är allas kopp te, men den är min.