Black Hammer
En otraditionell superhjältehistoria.
Jag är rätt såld på författaren Jeff Lemire och Black Hammer är ganska karaktäristisk. Den som läst Plutona kommer nog att känna igen sig. Exempelvis så handlar den om superhjältar, utan att för den sakens skull alls handla om superhjältar.
Ett underbart världsbyggande
Handlingen utspelar sig på en gård där några besynnerliga karaktärer bor. Det visar sig efter ett tag att dessa såklart är superhjältar, alla ganska oblygt kopierade från mer kända förlagor. Vi möter bland andra Gail Gibbons som får magiska krafter när hon uttalar trollkarlen Zaframs namn och det är kanske tur att Jack Kriby inte kan hävda copyright till den apokalyptiska händelse som har förpassat hjältarna till gården.
Serien blandar realism med en bakgrund i 1970-talets superhjältemytologi och innehåller ett underbart världsbyggande och välgjorda karaktärer. Blandningen av parodi, hyllning, drama och komedi är nästintill genialiskt avvägd. Den här är en serie som serieälskare inte får missa.
Passande illustrationer
Trots att Jeff Lemire själv är tecknare så är det Dean Ormstong som står för konsten i Black Hammer. Illustrationerna passar perfekt till historien och påminner lite om Kevin O'Neills dekonstruktion av superhjältemyterna i Marshal Law. Det är lite grovhugget realistiskt, otäckt och retro på samma gång.
En av de absolut bästa serierna jag läst på länge, tätt följt av Sweet Tooth av samme författare.