Agnes är en nybliven förälder som kämpar med sin nya vardag. Hon sitter inte kvar hemma i soffan med sitt barn i famnen, men känner sig ändå plågsamt bunden. Medan en ovanligt varm sommar passerar promenerar hon omkring med barnvagnen och försöker få tiden att gå. Ibland träffar hon sin föräldragrupp eller besöker öppna förskolan, men hon hittar inte någon plats i tillvaron som hon trivs med. Kanske har hon svårt att anpassa sig, kanske borde hon hålla tillbaka sin rastlöshet lite.

Provisorisk vänskap

En nödlösning blir att börja umgås med Äppelkinden, en gammal bekant som Agnes aldrig har tyckt om. Men nu är de föräldralediga båda två och behöver ha något att fylla dagarna med. Agnes skaffar också en personlig tränare, för att försöka få tillbaka sin kropp så som den såg ut när hon trivdes med den.

En ständig oro

Förutom den tristess som Agnes upplever upptar oron över det lilla barnet en stor del av hennes tid. Det blir viktigt att äta ekologiskt och att byta ut föremål av plast. Agnes ägnar en orimligt stor del av dagen åt att oroa sig för om hon till exempel kan lita på att badkläder med uv-skydd verkligen skyddar barnet mot solens skadliga strålar.

Detta är en fint skriven bok om hur långsamt tiden kan gå och hur ensamt det kan vara att ha ett litet barn som enda sällskap. Jag fastnade speciellt för skildringen av Agnes kluvna förhållningssätt till livet före hon fick barn. Hon längtar tillbaka till den tiden, men när hon väl får en stunds egentid så ägnar hon den inte åt att göra något som hon verkligen vill göra. Istället går hon långa omvägar för att kanske hitta tillbaka till sitt gamla jag. Till exempel genom att fortsätta träna på ett gym där hon verkligen inte trivs.