Berätta lite om vem du är och ditt arbete som slöjdare.

Foto: Ola Ling

Ola Ling: – Ett av mina tidigaste minnen utspelar sig i byn Norrhassel, strax bortom Stöde, min mormors hemställe. En sommardag kröp jag runt under köksbordet medan mormor, Ragni och Doris nystade garn till mattvävar. Köket var deras. Utomstående kunde dela en måltid eller en kopp ”Kaffet”, men de var inte i köket. Köket var en egen värld, stundtals var pipröken så tät att ljuset som kom in genom köksfönstret bara var ett dis. Kvinnornas arbete var till lika stor del samvaro, och berättelserna. Sån är min slöjd.

Molly Sjöstam:– Jag är född och uppvuxen på Umedalen i Umeå men bor numera i ett litet torp i Gräsmyr. Jag har alltid gillat att arbeta med händerna och haft en förkärlek för trä ända sen jag var liten, men för att göra historien kort så var det väl inte förrän jag hamnade på Vindelns folkhögskola som just täljandet tog mig med storm fullständigt.

– Att skära mönster, gärna med 3D-effekt och lite verklighetstroget, det tilltalar mig. Jag kan nästan inte tälja något utan att skära mönster på det!

Barnens direkthet

– I dag jobbar jag som slöjdare i eget företag, täljer och säljer, samt håller kurser. Jag jobbar även på ett yxföretag som gör täljyxor.

Hur tycker du att det är att hålla kurser för barn i slöjd?
Ola Ling:– Barn och unga har en direkthet i sin slöjd som tilltalar mig i min egenskap av slöjdare, slöjden bara kommer, det är sällan jag mött unga som inte är nöjda med sitt skapande. Det är även lättare att förstå unga. Ett barn kan säga: "Jag förstår inte vad jag ska göra.", "Det är roligt att tälja." eller "Det här var tråkigt!"

– Ungdomarna har inte övat sig i det sociala spelet till samma utsträckning som vuxna. Det finns en tydlighet i kommunikationen som underlättar för mig när jag träffar barn. Vuxna läser i större utsträckning in andras förväntan och förhoppningar, det kan göra det svårare för mig att uppfatta om det vi gör fungerar.

Finmotorik och förståelse

Foto: Molly Sjöstam

Molly Sjöstam: – Att hålla kurser för barn i slöjd tycker jag är väldigt givande. Det är så mycket digitala apparater i de små livens liv i dagens samhälle så att slöjda tycker jag är en väldigt bra kontrast. Att få med sig ett hantverk från ung ålder, finmotorik i händerna och en förståelse för ett levande material. Och kanske framförallt att känna att man kan skapa något helt själv! Det tycker jag känns oerhört viktigt.

– Jag har upplevt att barnen tycker att det är väldigt roligt och att många har ett uppdämt behov av att få vara kreativa. 

– Sen är det dessvärre också ofta som det krockar med väldigt högt uppställda krav på sig själva, att man är rädd att misslyckas och att kompisarna ska tycka att det man gör blir fult. Att de jämför sig så mycket med varandra. Men då är det viktigt att som slöjdfröken stötta och peppa och vända det till en styrka istället. Tänk, det är ingen här inne som kan göra precis som du, det här är ju din stil och ditt formspråk, är inte det häftigt!? Att det liksom inte kan bli fel, det blir bara nåt annat – kanske till och med nåt ännu bättre. Att tälja är ju som att gå på en ständig upptäcksfärd. Jag upptäcktsfärdar varje dag!

Varför tycker du att det är viktigt att sprida kunskap om slöjd och gamla hantverk?

Foto: Ola Ling

Ola Ling: – Slöjden är tillika delar autonomi som ett sätt att kommunicera. Vet jag hur jag knyter en knut, lagar mina trasiga kläder, täljer eller yxar, blir min tilltro till mig själv och världen större. Jag kan! 

– Sen är slöjden mitt uttryck. Olika personer har olika sätt att kommunicera. Dans, musik, teater, litteratur och slöjd kommunicerar känslor, försöker gestalta ett skeende. Somligt låter sig inte enkelt verbaliseras, det kan vara lättare att slöjda. 

Praktisk kunskap

Molly Sjöstam: – Barnen är ju faktiskt slöjdens framtid. Även om slöjdade föremål säkert kommer finnas kvar i hemmen och på museum i framtiden så går ju liksom inte den rent praktiska kunskapen att spara på burk på samma sätt. Det gäller ju att lära upp nästa generation som i sin tur kan lära vidare.

Foto: Ola Ling

– Sen känner jag väl personligen att det kanske nödvändigtvis inte behöver vara de äldsta metoderna, de äldsta mönstren som hela tiden måste läras ut. Men att prova på, få en förståelse och sen utforska på egen hand, det tror jag på. För det ska ju kännas kul och motiverande också. Slöjdfröjden är ju liksom A och O om man ska hålla på och inte tröttna!