"Barbro Lindgren är min definition av smart"

Att läsa Barbro Lindgrens böcker kan ge insikt och få dig att känna dig smart. En krönika om ett möte med en smart person och ett liv med hennes författarskap som sällskap.

Barbro Lindgren tittar åt vänster
Ända upp i tonåren hade jag läst böckerna om Max och Vilda bebin om och om igen, så fort jag kom åt. Medan åren gick lade jag även till Jättehemligt, Världshemligt och Bladen brinner i det rullande lässchemat.

För några år sedan blev jag tipsad, från en vuxen person till en annan, om en bok som handlade om grisen Benny. På det sättet dök hon upp i mitt liv igen, Barbro Lindgren, och hade hittat på en liten gris som blev min hjälte. Jag bildade en ny läsecirkel med mig själv, där jag roterade Benny-böckerna och Sagan om den lilla farbrorn precis som tidigare.

När jag på Bokcafé Pilgatan i november 2012 skulle lyssna på Hans Millgårds samtal med Barbro Lindgren och kanske ställa några proffsiga journalistfrågor blev det svårt. Allt hon sa fick mig att relatera till och reflektera över mitt eget liv. Barbro Lindgren är min definition av smart.

Med vuxenpekboken Titta Max grav! skriver Barbro Lindgren egentligen bara något för mig helt uppenbart på oförståendes näsor. Barbro Lindgrens böcker är kanske inte för exakt alla, men för alla åldrar. När Den lilla farbrorn annonserar efter en vän på träden med texten "Liten ensam farbror söker en vän" så knyter det sig idag i halsgropen på mig. Och jag hade nog redan som barn roats av Barbro Lindgrens syn på hemmaodling i Ingenting hände, två gånger: "Det är inte så roligt med växthus som alla tror".

Även om det är Olof Landströms illustrationer av Benny och hans lillebror som hänger på mina väggar, så är det Barbro Lindgrens röst jag hör när jag ser dem. Det är också Barbro Lindgrens ord som kan lura mig in i en tillvaro fri från stress och mina egna förväntningar när jag behöver.

Nöff nöff Benny
I Även en ihålig nöt vill bli knäckt ligger korvskinnet kvar på samma ställe som det gjorde i Ingenting hände, två gånger. Barbro Lindgren och hunden Mimmi betraktar det ofta när de går förbi. När korvskinnet dyker upp i texten, förflyttas jag i tanken till min mammas kök, där jag själv brukar sitta och betrakta. Utanför köksfönstret, lutad mot ett träd, står trästegen som jag och pappa byggde när jag gick i förskolan. Varje gång jag ser den har den ruttnat mer och fått fler lavar, men den bara står där och består och blir en måttstock för björken den står lutad mot.

Det är inte bara böckerna med dagboksanteckningar som smälter ihop med verkliga livet hos Barbro Lindgren. Debutboken Mattias sommar illustrerade hon själv och hon brukade sitta och arbeta med den i Hagaparken medan hon var gravid med sitt första barn. Hon har en utbildning från Konstfack och jobbade ett tag med layout på veckotidningen Husmodern.

– Jag tecknade barnen och min man som var scenograf gjorde husen och gatorna, fast det sa vi inte till någon!

Barnet hon hade tecknat såg precis ut som hennes eget barn, visade det sig efter födseln. Hon har också upptäckt att hennes söner är väldigt lika Loranga och hans vänner.

– Jag gör som jag alltid har gjort. Jag använder mig av det jag har och det är inte så mycket som är påhittat. Jag tycker om att göra det bekvämt för mig och då skriver jag om det jag gör just nu, berättar hon för oss åhörare på Pilgatan.

Det finns något basalt och allmängiltigt i Barbro Lindgrens texter. Och hon är "noga med orden", berättar hon för Pia Huss i Dagens nyheter. Även hennes så kallade vuxenböcker är inte så långa, men alltid kärnfulla.

– De är inte så tidsbundna och de handlar ju om känslor och det som är jobbigt. Jag brukar hoppa över det som är skojigt, säger hon.

Ingenting hände två gånger av Barbro Lindgren
Svart, vitt och brunt. Max liv i Titta Max grav! är inte så sprakande och speciellt utan väldigt vanligt. Livet är hemskt och konstigt, men emellanåt ganska roligt, tycker Barbro Lindgren. Hon funderar vidare över varför människor alltid framställs som så speciella på begravningar i Ingenting hände, två gånger: "Varför kan inte folk få vara medelmåttor även efter döden?".

Barbro Lindgren tycker om många människor men träffar dem helst bara en kort stund, precis som Friedrich Nietzsche, skriver hon i ett av sina små filosofiska verk. Det är inte fräckt att säga så, bara sant.

Att läsa Barbro Lindgrens böcker är en återhämtning för mig och ger mig en känsla av balans i mitt liv. Ljusår mer effektivt än någon avslappningsövning eller yoga-andning. Och jag får en chans att också känna mig smart.

När jag på Bokcafé Pilgatan i november 2012 räckte fram min Benny-bok till Barbro Lindgren och bad henne signera den, sa hon:

– Jag gillar Benny, han är smart.

Texten skrevs 2012 och uppdaterades 2019.

  1. Stora boken om Den vilda bebin

    Undertitel: samlingsvolym
    Av: Lindgren, Barbro
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2002
    Klassifikation: Svensk skönlitteratur
    Finns som: Bok
  2. Hemligheter

    Undertitel: en samlingsvolym
    Av: Lindgren, Barbro
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1988
    Klassifikation: Svensk skönlitteratur
    Finns som: Bok
  3. Boken om Benny

    Undertitel: en samlingsvolym
    Av: Lindgren, Barbro
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2004
    Klassifikation: Bilderböcker och kapitelböcker på svenska för små barn
    Finns som: Bok

Nöff nöff Benny

Av: Lindgren, Barbro Tipsat av: Annika Edlund

Benny ska passa lillebror. De ska gå ut och nöffa. Mamma säger att Benny måste akta så att lillebror inte ramlar i pölen. Självklart!

Mamman och den vilda bebin

Av: Lindgren, Barbro Tipsat av: Clara Jacobsson

Att finna tröst i böckernas värld ägnar sig väl många läsare åt. För mig är just nu den bästa terapin att läsa Barbro Lindgrens bilderbok Mamman och den vilda bebin.

Målgrupp:

Ämnesord

Skrivet av: Anna Östman den 21 februari 2013