Att vandra
Att vandra kan innebära både vedermödor och vederkvickelse. Kanske är det förstnämnda ibland en förutsättning för det sistnämnda?
Att vandra kan vara så mycket mer än bara en friluftsaktivitet. Det kan också vara ett sätt att komma bort från omvärldens brus och få kontakt med sig själv igen, att hinna ifatt sina egna tankar och få tid att lyssna på dem. Vila i sig själv, helt enkelt.
Att vandra är mycket enklare än någon mindfulnessövning och fungerar mycket bättre, enligt min mening. Även om det också kan innebära lite strapatser ibland.
Jag antar att jag borde ha blivit avskräckt från allt vad vandring heter efter den havererade fjällvandringen som mina föräldrar tog med mig och mina syskon på när jag gick i högstadiet.
Jag ska inte räkna upp allt som gick snett, men missödena innefattade bland annat packning som bars i plastkassar, övernattning i ett tält inköpt på Statoil med texten ”Får ej användas för vildmarksliv” på förpackningen, och brist på ätlig mat. Fast det var härligt att vara ute på fjället, kommer jag ihåg.
Minnena av fjällvandringens baksidor hade hunnit blekna så pass i vuxen ålder att jag faktiskt kände mig sugen på att vandra igen. Jag har ju ändå alltid trivts som bäst när jag får vara ute i naturen.
Det gamla Statoil-tältet fick, i brist på bättre, komma till heders igen när jag och min man bestämde oss för att vandra en bit av Tavelsjöleden. Tältet fungerade förstås lika uselt som tidigare, vi fick skavsår och släpade med oss för mycket, och fel, saker. Trots detta blev själva vandringen en väldigt fin upplevelse och sedan dess har det blivit många fler turer.
Hade mina föräldrar konsulterat en bok om vandring och friluftsliv innan vi gav oss ut på fjället hade förmodligen de värsta missödena, som i och för sig har blivit roliga historier med tiden, kunnat undvikas.
Visserligen är vandring en ganska okomplicerad aktivitet, som vanligen inte kräver någon dyr och avancerad utrustning, men det finns ändå en del saker som kan vara bra att tänka på.
Vandra i fjällen av Staffan Ekholm är en användbar bok, liksom Fjällmat av Erik Tornblad med recept på mat som lämpar sig att ha med på vandring.
För dig som vill ta med barnen på turen finns Minsta boken om fjällvandring av Fredrik Hjelmstedt. Och om saker och ting ändå går snett kanske det inte är så dumt att ha läst Lars Fälts bok Uteliv med överlevnadskunskap.
Kungsleden som går mellan Abisko och Hemavan är en klassiker för fjällvandring. Den kan du läsa om i Kungsleden av Claes Grundsten. Fjällvandra i Jämtland och Härjedalen av Johan Ranbrandt är en annan bok med många tips på fina turer.
Tycker du att en fjällvandring känns som ett alltför stort projekt att börja med, så finns det gott om vandringsleder i Umeåregionen och närliggande kommuner där det går utmärkt att göra både dagsturer och längre turer. Förutom Tavelsjöleden finns bland annat Isälvsleden och Vildmarksleden. Ett annat fint område att vandra i är Höga kusten, som du kan läsa om i Vandringsturer i Höga kusten av Staffan Söderlund.
Så, vad väntar du på? Dags att ge sig ut och börja gå! Men lämna plastkassarna hemma.
Läs mer om leder och områden
Kungsleden
Tavelsjöleden
Isälvsleden
Vildmarksleden
Höga kusten
Vandringsleder i Nordmaling