Ararat är den andra diktsamlingen av den Pulitzerprisbelönade Louise Glück som översatts till svenska. I hennes hemland USA kom Ararat ut 1990 så det har dröjt nästan 30 år innan den nu äntligen fått en svensk språkdräkt. Men med tanke på att författaren tilldelades Tranströmerpriset 2020 kommer förhoppningsvis flera diktsamlingar av Louise Glück att översättas i framtiden.

Drabbande om sorg

Ararat är en lika gripande som personlig diktsamling om sorg och förluster. Många av dikterna hanterar minnena efter en syster och en far som gått bort. Att döma av dikterna verkar varken förhållandet till systern eller fadern ha varit oproblematiska.

Men det är inte bara relationerna till de avlidna familjemedlemmarna som Louise Glück bearbetar i dikterna, även förhållandet till den egna sonen samt till modern visar sig vara en källa till sorg. Det samma gäller även hur författaren, erkänd poet och akademiker, ser på sig själv:

Det är egentligen mycket sorgligt, hela mitt liv, man har berömt mig
för min intelligens, min språkliga förmåga, min insikt.
När det kommer till kritan är det bortkastat –

Och ett par strofer senare:

I mitt inre är jag osynlig: det är därför jag är farlig.
Det är sådana som jag, som tycks osjälviska,
som är krymplingar, lögnare;
vi är de som borde räknas bort
i sanningens intresse.

Som de här två exemplen visar är den här diktsamlingen ingen munter läsning. Men har du inget emot svärta så är Ararat, mycket tack vare det direkta tilltalet, den brutala ärligheten och det fantastiska språket, en diktsamling jag rekommenderar.