Annika Persson om sin bild av Lena Nyman
"Hon är så ohyggligt rolig även när hon är sorglig", säger Annika Persson om Lena Nyman. I sin bok Jag vill ju vara fri har hon porträtterat den folkkära, och överraskande intellektuella, skådespelerskan.
– När jag läste i Expressen att Lena Nyman hade lämnat in ett arkiv av tidningsurklipp, almanackor, dagböcker, fotografier tyckte jag det lät otroligt spännande. Jag tänkte att här finns en kvinnohistoria och en konstnärshistoria som är jättespännande. Och en berättelse om Sverige, säger Annika Persson.
Samvetsförebråelser
Materialet, som lämnades in till Statens musikverk i 17 kassar och fyra kartonger, var helt osorterat och ocensurerat.
– Det är svårt att närma sig ett sådant här material som journalist. Chansen att Lena Nyman visste vad som fanns här i var ganska liten. Det har krävt en del samvetsförebråelser.
Annika Persson skrev en bok utifrån Lena Nymans arkiv, Jag vill ju vara fri. Den handlar om barnstjärnan Lena som blir den unga Lena som törstar efter intellektuellt sällskap och växer upp till en hyllad skådespelare som går under.
Bilden av Lena Nyman
– Att skriva om en människa är inte enkelt. Det är ju bara att tänka på sig själv och hur vi förändras genom livet. Det var himla svårt. Det är omöjligt att besvara vem Lena Nyman egentligen var.
Annika Persson hade framför allt med sig bilden av 1980-talets Lena Nyman innan hon började med sina efterforskningar men fick snart syn på en helt annan Lena Nyman. Bland annat i Jag är nyfiken. Filmen är inspelad 1966, sommaren före Lena Nymans sista år på Dramatens elevskola.
– Det är en radikal film. Regissören Vilgot Sjöman ville ta tempen på politiken och samhället och han använde Lena till det. Hon får en väldigt stor roll i den här filmen. Vilgot själv visste inte så mycket om politik trots att han var en medelålders intellektuell akademiker. Istället får den 22-åriga Lena gå runt och ställa frågor. Filmen blir så känd för att Lena rör sig i sin privata sfär. Det gjorde folk upprörda att man kunde blanda politik med det privata.
Går i dialog med Platon
– Vilgot Sjöman råkar ganska illa ut i min bok. Han utnyttjar Lena Nyman väldigt grovt. Men ger henne samtidigt en väldigt stor tilltro.
Lena Nyman fick problem med sin självbild och började tidigt banta. Hon svälte sig själv, hetsåt och tog bantningspiller. Och för att kunna sova när hon åt dem fick hon sömntabletter.
– Där börjar tror jag det som gör att Lena Nyman slutar i sånt kaos. Alla de tabletterna hon använde är totalförbjudna i Sverige nu.
Annika Perssons bok är både sorglig och inspirerande. Hon säger själv att hon överraskades av att Lena Nyman var så smart och hade en så kokande hjärna.
– I sina dagböcker går hon ständigt i dialog med författarna till de böcker hon läser som Platon, Sokrates och Nietzsche. Hon missar inte en radioteater. Hon är väldigt mycket som i "Nyfiken". Hon har en otrolig lust till livet och gör en fantastiska bildningsresa.
Fantastisk utveckling
– Utifrån vår tid kan vi förstå att det var ganska svårt för Lena att hitta intellektuellt sällskap. Man var helt enkelt inte så intresserad av kvinnors intellektuella prestationer. Jag frågade till exempel Hans Alfredson om han tyckte Lena Nyman var intellektuell. Nej, hon var smart och kvick, svarade han. Men det är verkligen en annan bild av henne som man ser i hennes arkiv.
Efter scenskolan började Lena på Dramaten och utvecklades snabbt till något storartat. Men samtidigt gick det utför.
– Hon gör Tolvskillingsoperan och blir geniförklarad i hela Stockholms-pressen. Hon spelar Vildanden, 7 flickor. Allt är bara fantastiskt, hon får bara lysande recensioner. Så börjar hon missköta sig lite, och ännu mer. Men det går fortfarande bra. Det är ingen som klagar.
Engagerande öde
Annika Persson har försökt ta reda på om någon försökte prata med Lena Nyman om hennes missbruk men utifrån hennes egna anteckningar har hon inte funnit något bevis för det.
– Det har egentligen inte varit känt hur dåligt Lena mådde. Från 30 till 66 går hon under. Det som gör att man ändå kan skriva en bok om henne är att hon är så fruktansvärt intelligent och rolig. Hon är så ohyggligt rolig även när hon är sorglig.
Och Annika Persson hade kul medan hon skrev boken.
– Det är så väldigt roligt att skriva om någon som var så inspirerande. Hon smittar ju med sina absoluta krav på livet. Det har flera som har läst boken också sagt: att de blivit helt upptagna av Lena Nyman och engagerade i hennes öde.
Annika Persson berättade om Lena Nyman och sin bok vid ett besök på Grubbebiblioteket i september 2014. För den som vill ta del av Lena Nymans verk rekommenderar Annika Persson Jag är nyfiken gul, filmatiseringen av Pam Gems pjäs Drottning Kristina och filmen Gå på vattnet om du kan.