Angelus, farmor och Kungen av Danmark

Hans Millgård minns en målning som suttit på hans farmors vägg. <br/>"Vad farmor tänkte när hon tittade på bilden kan jag inte veta. Men jag tror att hon kände igen sig både i det vardagliga slitet och i den stilla andakten", skriver han i sin krönika.

Angelus av Millet
När min farmor var nybliven folkpensionär
satte hon sig i sin svarta gungstol och blev med undantag för vissa nödvändiga utflykter sittande där för resten av sitt liv.
 
Hon ansåg sig med viss rätt ha gjort sitt och kunde med gott samvete ägna sig åt sånt hon fann viktigt och förnöjelsesamt: läsa Budbäraren, lyssna på radioandakter, sticka strumpor och ta sig en och annan Kungen av Danmark, en bröstkaramell med milt välgörande egenskaper.
 
Allt övrigt överlät hon på sina hemmavarande ogifta barn.
 
På väggen till vänster om farmors gungstol hängde en tavla, en reproduktion med enkel svart ram. En man och en ung kvinna böjda som till bön. Långt borta skymtar ett kyrktorn och man kan tänka sig klangen från kyrkklockorna. Bilden utstrålar stillhet och djupt allvar.
 
Långt senare lär jag mig att målningen har ett namn, Angelus, och att konstnären heter Jean Francois Millet.
 
Vad farmor tänkte när hon tittade på bilden kan jag inte veta. Men jag tror att hon kände igen sig både i det vardagliga slitet och i den stilla andakten. Millet var bondson från Normandie och hade upplevt Bibelns ord ”Du skall äta ditt bröd i ditt anletes svett” på bara huden.
 
Här fanns inte plats för sentimentalitet eller bonderomantik. ”Jag vill att mina människor skall ha något tvingande nödvändigt, att de förefaller växa ur marken, att man känner samklangen mellan dem och deras arbete”, säger han i ett brev.
 
Bilden kom att fylla rollen som altartavla i mängder av lantbrukarhem omgiven av broderade tänkespråk och gulnade släktporträtt.
 
Hade det inte varit för Lennart Sjögrens lilla bok Anteckningar om bilder som kom ut i somras hade jag varken kommit att tänka på farmor eller hennes tavla. Nu får jag hjälp på vägen, en vägvisare som närmar sig konsten på ett annat sätt mer sinnligt sätt:
 
”Jag luktar mig fram, känner mig för med fingrarna, lyss, spetsar öronen och avvaktar ljuden, jag smakar med tungan, jag använder mig mer av sinnena än hjärnan.”
 
Sjögren ser Angelus som en bild om intighet och nederlag. Men för de besegrade finns en sekund av frihet och det är just detta ögonblick bilden visar.
 
När min farmor dör i början av 60-talet skriver jag som gymnasist en dikt som jag nu drygt fyrtio år senare stöter på när jag försöker få lite ordning bland mina papper:
 
budbäraren
 
kamferdoftande
instängdskvalmiga gumrum
aftonbön vid skottkärran
klockklang någonstans långt borta
skära moln och nedböjt huvud
kålrötter som blev potatis
bröstkarameller
oändligt långa strumpstickningar
 
Huset där min farmor bodde finns kvar, gungstolen likaså. Vart tavlan med den svarta ramen har tagit vägen vet jag inte. Men att själva bilden flyttat in i min inre kammare vet jag alldeles bestämt.
 
Text: Hans Millgård, Umeå stadsbibliotek
  1. Anteckningar om bilder

    Av: Sjögren, Lennart
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2008
    Klassifikation: Konstteori och konstestetik

    Finns som: Bok
  2. Dagens gärning i konsten

    Av: Broby-Johansen, Rudolf
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1970
    Klassifikation: Ikonografi

    Finns som: Bok

Flicka med pärlörhänge

Av: Chevalier, Tracy Tipsat av: Bittan

Ett flickporträtt målat av den holländske konstnären Vermeer på 1600-talet. Vilken är historien bakom?

Målgrupp:

Ämnesord

Skrivet av: Hans Millgård den 13 november 2008