Foto: Anna Sahlén

"Det här kan jag"

Hon blev sjukskriven ett tag efter gymnasiet och en kompis uppmuntrade henne att söka in till Umeå konstskola. Och eftersom Alma Thörn tyckte att det kändes som en bättre idé än att gå tillbaka till jobbet blev det så. 

– I slutet av första året hade vi hade en kurs i berättande bild med Anneli Furmark och det var så himla kul. Jag har alltid gillat att berätta och jag fattade direkt hur jag skulle göra. Jag kände en töntig känsla i mig själv att det här kan jag utan att jag behöver lära mig. 

Intresset för serier växte snabbt. Hon blev uppmuntrad av Anneli Furmark att söka in till Serieskolan i Malmö. Där kom hon in som reserv och bar till en början på känslan av att inte vara första valet. Hon hade ganska mycket prestationsångest och när det var dags för en av de första uppgifterna, en serie på fem sidor, gick hon till något som var tryggt. 

Mammas text låg till grund

– En gång när jag var nere i min mormors källare och letade något att läsa hittade jag en antologi som Aftonbladet gav ut någon gång på 1970-talet. Till den hade unga människor från hela Sverige fått skicka in berättelser från sitt liv. 

I boken hade Alma Thörns mamma skrivit en text som handlade om sina föräldrars skilsmässa.

– Min mormor och morfar. Jag hade aldrig hört henne prata om deras skilsmässa, för mig hade de alltid varit skilda. Jag kopierade texten och tänkte att jag gör en serie med den som grund. Det var så det började. Jag tyckte att det fanns något där.

Två perspektiv

Alma Thörn har också vuxit upp med skilda föräldrar. De flyttade isär när hon var ett år. I Alltid hejdå speglas den 12-åriga Almas erfarenheter 2004 i den 12-åriga Johannas erfarenheter från 1977. Det är en stark och inkännande berättelse med barnet i centrum.  

– Jag tänkte att barns upplevelser i skilsmässor inte är så berättade om. När det skildras i populärkulturen är det ur ett vuxenperspektiv. 

Det har kommit naturligt för henne att berätta självbiografiskt, men det har inte varit oproblematiskt att skildra personer i sin närhet. Hon oroade sig länge för om hon skulle göra någon ledsen men tycker ändå att det gått bra.

Fiktionaliserad verklighet

– Det är ju min berättelse och jag har ansträngt mig för att det ska handla om barnen. De vuxna är inte så viktiga egentligen. De är fiktionaliserade och utgör mer en slags kuliss. 

Hon säger att resultatet är en blandning av hennes egen berättelse och fiktion. 

– Jag har fått klippa i min historia, och strukturera om den för dramaturgins skull. Men i stort sett är det som jag minns det. Men jag började ganska tidigt att prata om Alma som en karaktär.

Alma Thörns del i faktiska händelsor och känslor är sann, säger hon. Att skildra sin mammas berättelse blev något annat och hon upplevde det som både lättare och svårare.  

– Jag var ju inte med och har skildrat anekdoter och personer jag aldrig mött. Men jag tror att hon upplever att det var så det kändes. 

Barnens skuldkänslor

Alma Thörn är noga med att säga att hon inte är emot skilsmässor på något sätt. Och att det inte är så enkelt som att det handlar om att göra rätt. Berättelsen i Alltid hejdå visar dock att det är viktigt att behålla perspektiven. 

– Mina föräldrar gjorde sitt yttersta för att inte göra som sina föräldrar. Men det är viktigt att komma ihåg att barn inte har valt situationen och också vem som är det faktiska barnet i den. 

– Jag har pratat med mina vänner som är skilsmässobarn och alla har de känt skuld av olika anledningar, Och det är viktigt att den delen får finnas, säger hon. 

Fler serier

I sensommar ska Alma Thörn själv bli mamma. Hon försörjer sig nu som frilans och jobbar på ett antikvariat en dag i veckan. Den pågående pandemin skapar, precis som för alla andra, osäkerhet för henne också. Men hon vill fortsätta göra serier. 

–Jag är ödmjuk inför det faktum att jag har fått göra en bok och jag hoppas att jag får göra en till. 

Serietips

Alma Thörn läser mycket serier själv, främst svenska serieromaner. 

– Anneli Furmark, för att hon är bäst. Hennes Fiskarna i havet tycker jag mycket om. 

Hon nämner sina klass- och skolkamrater från Serieskolan som också debuterat de senaste åren: Ellen Greider, Agnes Jacobsson, My Palm, Moa Romanova. 

– Olivia Skoglund, som har gjort en bok som handlar om en transition. Malin Granroths En klump i magen som handlar om en oplanerad graviditet. 

Hon tycker också om Joanna Hellgren, Marie Tillman och Eva Björkstrand.

– Rymma hem är så fruktansvärt bra. Och jag tycker väldigt mycket om Harry Andersson. Livet är inte alltid Hawaii och Paradiset. De är så bra berättelser, magiskt! Och Sara Hanssons Vi håller på med en viktig grej.