Ett par väntar sitt tredje barn. Familjelivet rullar på med vardagsbestyr och jobb, tills mamman drabbas av en allvarlig graviditetskomplikation. En bakterie har skadat fosterhinnan och fostervatten rinner ut, alldeles för tidigt.

Sorg, oro och etiska överväganden

Utan fostervatten kan barnets lungor inte utvecklas. Läkarna ger paret två alternativ, att avbryta graviditeten eller att avvakta och se om det bildas nytt fostervatten.

Läkarbesöken avlöser varandra. Sorgen och oron är konstanta följeslagare. Hoppet finns där också, för tänk om en annan läkare kan ge ett bättre utlåtande? 

Att våga igen

Sjukhusbesöken tar inte slut trots att graviditeten så småningom gör det. Paret vågar försöka igen, men den här gången går allt inte heller som det borde. Ett tvillingpar föds tretton veckor för tidigt och en lång tid med neonatalvård väntar.

Det är speciellt att läsa om hur en närstående upplever en svår graviditet. Det blir upp till pappan att ta hand om de två större barnen i familjen, att fortsätta jobba och att stötta sin partner. Det är en ganska ordrik berättelse som inte går så snabbt framåt, precis som det undantagstillstånd som beskrivs. 

Jag växlar mellan att känna ett motstånd i min läsning eftersom boken är så mörk av förtvivlan, till att imponeras av hur väl oron beskrivs. När tvillingarna föds inser pappan till exempel att ingen barnvagn är inhandlad. För hur ska man våga köpa en vagn innan man vet att man har ett barn att lägga i den?