Foto: Annalena Hedman

Det är tisdag kväll och klockan närmar sig halv sex. Vännäs bibliotek och det intilliggande Kulturtorget sjuder av aktivitet medan personer som behöver hjälp med sina skoluppgifter, mest vuxna och unga vuxna, försöker hitta var sin läxhjälpare bland de Röda korset-engagerade personer som har kommit hit för att hjälpa till.

Olika kompetenser

Många av både läxhjälparna och de studerande har varit på plats de flesta av alla tisdags- och torsdagskvällar som läxhjälpen äger rum, och ikväll är det sista tillfället för terminen. Kvällen till ära bjuder biblioteket på fika. 

 – Flera av oss är lärare, säger läxhjälparen Hans Mattsson, som själv har jobbat med utbildningsfrågor och nu är pensionär.  

– Men det finns flera andra yrkesgrupper också: sjukvårdspersonal, bibliotekarier, lokförare. De flesta är pensionärer, som har lite mer tid. Blandningen är bra och behövs, för då kan vi ju hjälpa till med olika saker.

Matte och sjukvård

Intill Hans sitter Saida Abubaka som kommer från Somalia och har varit i Sverige i fyra år. Nu läser hon Vård- och omsorgsprogrammet på Liljaskolan. 

 – Du är ju bra på matte, säger Sadia.

 – Ja, men det är inte alltid jag kan det som handlar om sjukvård. Då får vi fråga någon annan, påpekar Hans.

Sandra har gått till läxhjälpen i ungefär två år och tycker att hon har fått mycket hjälp. Jag frågar vad läxhjälpen betyder för henne.

 – Det är spännande. Jag kanske har skrivit något själv som vi går igenom tillsammans, och då får jag hjälp att hitta ord som ibland passar bättre för det jag vill säga eller skriva, säger hon. 

"Här får jag hjälp hela tiden"

Foto: Annalena Hedman

Vid ett annat bord sitter läxhjälpens kontaktperson och nav Gösta Dahlqvist med Samatar Abdulahi. De har en bok av Erik Gustaf Geijer och en laptop uppslagna framför sig.

 – Jag kommer hit när jag har svåra uppgifter, säger Samatar, som studerar andra året på programmet Samhällsvetenskap på Liljaskolan.

 – Här får jag hjälp hela tiden.

Totalt fokus

 – Eleverna är så energiska att man blir svettig, säger Gösta med ett skratt. Sekunden därpå förklarar han att det här är något av det mest avkopplande man kan göra.

 – Det är totalt fokus i två timmar och befriande att koppla bort allt annat. Men man är ganska så uppe i varv när man kommer hem, lägger han till och ser nöjd ut. 

Röda korset i Vännäs och Vännäsby har drivit läxhjälpen sedan 2011 och Gösta, som är pensionerad lokförare, har varit aktiv där länge.

 – Jag var inte med alldeles i början, säger han.  

– Men nästan.

Möten och berättelser

Foto: Annalena Hedman

Jag lämnar Gösta och Samatar ifred eftersom klockan går och de har mycket som ska hinnas med. Men när biblioteket stänger och alla börjar packa ihop får jag en liten pratstund till med Gösta Dahlqvist. Jag frågar vad åren med läxhjälpen har betytt för honom.

 – Framför allt är det ju så roligt, säger han.

 –Vilka möten man har fått göra, och vilka berättelser man har fått höra! Våra elever är väldigt smarta allihop. Har man lyckats krångla sig ända hit så är man inte tappad bakom en vagn. 

Vardagshjältar

Läxhjälparna kommer frivilligt och utan ersättning och och Gösta är noga med att påpeka att alla är lika viktiga för att helheten ska fungera.  

– Jag och Hasse är bara två ekrar i hjulet, och ett hjul kan inte fungera med bara två ekrar. 

För oss som iakttar det hela ske varenda tisdag och torsdag råder inga tvivel om att var och en av läxhjälparna och de studerande är riktiga hjältar.

 – Och man lär sig allt eftersom, avrundar Gösta, innan han ger sig av hemåt.

 – I början kan studenterna vara lite spända och nervösa och då får man förklara att vi läxhjälpare inte heller kan allt. Men alla kan något, och alla kan lära ut. Tillsammans kan vi lösa det mesta.