Skriver poesi om känslor och allvar
Aicha Mohamud använder poesin för att uttrycka sådant som kan vara svårt att prata om. Förra året kom hon tvåa tillsammans med Magda Raki i den nationella tävlingen "Ortens bästa poet". Den 28 november deltar hon i ett biblioteksarrangemang om poesins kraft.
När började du skriva?
– Jag hade skrivit litegrann innan det året, men när jag fick veta att "Ortens bästa poet" skulle komma till Umeå kändes det som ett betyg på att jag skulle fortsätta skriva. Jag skrev under många månader och vann tävlingen.
– Efter det har jag fortsatt att skriva. Det har funnits korta perioder då jag inte har skrivit, men jag har alltid kommit tillbaka till det.
Poesin är ett sätt för Aicha Mohamud att uttrycka sådant som är svårt att prata om.
– Det kan handla om känslomässiga eller allvarliga saker. Det jag inte får sagt med munnen får jag alltid sagt med min poesi. Det är ett annat sätt att uttrycka sig på. Många av mina dikter handlar om rasism, ett ämne som kan vara svårt att prata om ansikte mot ansikte. Det kan vara att den andra inte förstår eller att man har svårt att prata med varandra. Men när jag skriver mina ord till många blir det enklare att förmedla vad jag vill säga, säger Aicha Mohamud.
Hur går det till när du skriver?
– Jag kan inte sätta mig ner och bara skriva. Jag måste ha blivit berörd, ha sett något, ha varit med om någon händelse. Sedan måste jag hitta känslan och planera, annars blir det inte bra. När jag har funnit den känslan börjar jag med en rad som jag sedan bygger på. Jag vill att de som lyssnar ska förstå hur jag har byggt upp dikten. Jag använder mycket rim.
Sina texter brukar hon sen läsa för andra. Hennes lagkamrat Magda Raki brukar lyssna och ge feedback.
–Jag brukar ofta vända mig till henne och hon vänder sig till mig. Vi har en stark relation till varandra. Sen läser jag upp vad jag skrivit för mina föräldrar. De brukar alltid backa upp mig. Min pappa är politiker och förmågan att ställa mig in för många personer och prata har jag nog fått från honom.
Brukar du vara nervös när du ska läsa inför en stor publik?
– Från början var jag det men nu har jag blivit så pass van att jag inte längre brukar vara så nervös.
Hon brukar anpassa ämnen och dikter efter sammanhanget, men kompromissar inte med det hon vill säga.
– Som svart och muslimsk kvinna kan det vara svårt att läsa för bara vita. Men jag vill heller inte låta bli att säga vad jag tycker. Jag skriver mycket om representation och sådana saker, och det kommer jag att fortsätta med.
Var får du inspiration ifrån?
– Tidigare tävlingar som jag har sett. Från andra har jag fått tips på ämnen som är lätta att skriva om och sedan har jag själv bearbetat dem. I skolan har vi ofta skrivit någon dikt lite då och då. Jag läser ofta böcker och det är lättare att formulera sitt språk efter att man läst många böcker.
Kulturföreningen "For the culture" har hjälpt henne långt, säger hon.
–De har fixat in mig på event att läsa dikter på och på Klossen på Ålidhem har de en plats där unga människor kan vara kreativa, man kan till exempel vara med på skrivarstuga eller träna på att vara dj. Jag har också kompisar som stöttar mig väldigt mycket och en familj som backar upp mig.
Har du några förhoppningar med ditt skrivande?
– Jag vill gärna inspirera unga som gillar att skriva poesi men inte vågar. Jag vill göra min röst hörd och få andra att förstå vad jag menar. Jag skulle gärna skriva en diktsamling när jag blir äldre, men jag är ju bara 16 år, säger hon.