Emma känner sig ensam. Det är spänd stämning hemma, mamma och pappa grälar och Emma vill tusen gånger hellre vara i stallet. Bästa kompisen Katrin har slutat rida och gillar istället att vara med Tove och spana på killar. Förstås, det vill ju Emma också.

Emma och Ajax

Ofta smyger Emma sig ut tidigt, tidigt på morgonen. Innan föräldrarna vaknar och börjar fråga med sina hur-har-du-det-lilla-gumman-röster. Hon cyklar snabbt till stallet och sin älskade fina häst Ajax. Han förstår allt och Emma satsar hårt på ridträningen. Det går bra och nu är det snart tävling. Både hon och Ajax är i fin form och det går jättebra.

Emma är så stolt och nöjd men då kommer chocken. Föräldrarna har bestämt att hela familjen ska åka till Mongoliet i ett halvår. En rädda-familjen-och-äktenskapet-resa. Emma vill hellre dö. Till Mongoliet. Fatta! Det är ju sjukt långt bort. I en evighet. Borta från Ajax, från Katrin, killarna och borta från livet. Hur hemskt kan det bli?

I Mongoliet

Väl framme i Ulaan Bataar i Mongoliet är det om möjligt ännu värre än vad Emma trodde. I skolan är det hemskt, i huset är det kallt och inte verkar det bli bättre mellan mamma och pappa. Breven hem räddar henne och Katrin rapporterar från kompislivet.

Så träffar Emma en jämnårig mongolflicka, nomadtjejen Baska. De blir vänner och har samma brinnande intresse för hästar. Emma får följa med Baska till hennes by där de föder upp och tränar hästar. Där möter hon Adzerk, den stolta vita hingsten som springer fortare än någon annan. Men Adzerk är stämplad som omöjlig. Snart ska han fångas in, kastreras och kuvas till turridningshäst.