68:orna

Både självklara namn och överraskande personer figurerar i Micke Leijnegards intervjubok. 68-rörelsen rymde en bredd av politisk tillhörighet och några tar avstånd från den medan andra framhåller dess påverkan på det svenska samhället.

Av: Leijnegard, Micke
Språk: Svenska
Publiceringsår: 2013
Låna

14 juni 1965. Plats: Hötorget i Stockholm. Två läkarstudenter delar ut flygblad mot USA:s roll i Vietnamkriget. Polisen anländer och upplöser brutalt demonstrationen, som nu lockat till sig media. De två läkarstudenterna åtalas och döms till ansenliga böter. Är det här startskottet för den vänstervind som skulle kulminera under det symboltyngda 1968? Micke Leijnegard väljer i alla fall att utgå därifrån i sin personligt hållna intervjubok med några av förgrundsgestalterna från den här tiden.

Självklart men också överraskande

De flesta av de intervjuade är ganska självklara, men där finns några mindre kända personer, åtminstone för mig som var fem år 1968. Några namn överraskar i sammanhanget och nyanserar min uppfattning om dem, som till exempel Pierre Schori, Åsa Moberg och Claes Borgström.

"68:orna" har ju fått en tydlig vänsterstämpel och flera personer som förknippades med begreppet har i efterhand tagit starkt avstånd från den här tiden. En av de som nästan motvilligt deltar i boken, Göran Rosenberg, vänder sig mot begreppet och vill inte bli "sammanföst i något sextioåttakollektiv". Och visst fanns här ett brett åsikts-spektra, allt ifrån auktoritära maoister till unga folkpartister. Men den progressiva riktning som här stakades ut och kom att prägla vårt samhälle under hela 70-talet, kom tveklöst från vänster.

Grupp 8 gjorde stor skillnad

Drygt 40 år senare slås jag av att de här människorna fortfarande tycks väldigt engagerade och delaktiga i samhällsutvecklingen på olika sätt. Med bokens undertitel, Var blev ni av, ljuva drömmar, i åtanke inser jag att deras visioner om "en rimligare värld" på många sätt realiserades.

Störst påverkan på samhällsutvecklingen får nog ändå tillskrivas feministerna i Grupp 8, vilka i boken representeras av Margareta Garpe och Susanne Osten. Utan dem hade vi knappast tagit daghem eller pappaledighet för de självklarheter vi ser dem som idag.

Högst begripligt och tankeväckande

För den som vill veta mer om den här perioden är boken en tankeväckande ingång. Jag hade stor behållning av att läsa den. Genom att ge röst åt dem som var med och formade det aktuella skeendet har Micke Leijnegard tagit ett högst begripligt grepp om sammanhangen.