Åttonde växeln
Om epor, vänskap och sista sommaren innan gymnasiet. Maken till bra bok får man leta efter.
Jag blev tipsad om denna av en kollega en bit innan jul men ändå tog det tills idag innan jag öppnade pärmarna. Jag var fast från första sidan. Språket är fenomenalt i denna ungdomsroman om epor, vänskap, sista sommaren innan gymnasiet och första hösten på fordonsprogrammet. Det är både ungdomligt och rappt och poetiskt drömmande på en och samma gång.
En sidoutflykt till en folkracetävling breddar fordonsintresset. Gemenskapen med papporna i mekandet känns varmt och fint och farsans morbror Tage som börjar bli så där jättegammal gör att alla generationer finns representerade.
Prologen är början på slutet. Inte Viggo. Inte Viggo. Inte Viggo. Men det glömmer jag bort medan jag får lära känna alla ungdomarna. Framåt mitten blir jag dock påmind och mot slutet rinner tårarna. Maken till bra bok får man leta efter. Läs den, gammal som ung, innan räven äter upp vägen.