Återkomsten

Andrey Zvyagintsevs debut Återkomsten (2003) är en fantastiskt estetisk filmupplevelse. Efter att ha varit frånvarande i flera år återvänder en far (med sannolikt våldsamt förflutet) till sin familj – nu två halvstora söner.

Pojkarna reagerar olika på faderns återkomst och när han tar dem bägge med sig på en fiskeresa – först med bil, sedan med båt – förlöses allas känslor bit för bit. De hamnar på en ö där sorg och kärlek, förtvivlan och hat släpps loss. En av sönerna tvivlar på att mannen ens är deras rätte far, den andre ser upp till honom trots att han är både hård och krävande. Det blir en tuff resa.
 
Fotot är vackert med kameraglidningar, spegelbilder och panoreringar. Jag blir djupt gripen av filmens tema vilket säkert många kan känna igen sig i – längtan efter en frånvarande förälder men också skulden att ha svikit. Man anar hela tiden den slutliga katastrofen och filmens stillsamma berättande sätter nerverna på prov – man vill skynda till slutet för att befrias från sina onda aningar.
 
Huvudrollen spelas av den kände ryske skådespelaren Konstantin Lavronenko som även gör den manliga huvudrollen i filmen Förvisningen.
 
Återkomsten fick Guldlejonet vid filmfestivalen i Venedig och även Guldbaggen för bästa utländska film i Sverige. En stor eloge till det helt otroliga fotot av Mikhail Krichman.