Det finns nästan inget mer banalt och vardagligt än att äta. Vi kommer inte undan att göra det, och hur och vad vi äter har alltid varit inramat av tabun och ritualer. Både livsstilsval och religionstillhörighet kan komma fram genom vårt val av mat, och i vår samtid avlöser dieterna på modet varandra i högt tempo.

Resonerar sakligt

Mat som miljöhot är en nyare fråga, men de senaste åren har både debatten och bokutgivningen om detta blivit allt livligare. När romanförfattaren Jonathan Safran Foer ger sig in i debatten med Äta djur gör han det på mark som redan plöjts av så olika skribenter som Michael Pollan, Lierre Keith och vår egen Marit Paulsen för att nämna några.

Jonathan Safran Foers perspektiv är speciellt men inte unikt – han är barnbarn till överlevare från Förintelsen, som han skrivit om i debutromanen Allting är upplyst. Liksom Nobelpristagaren Isaac Singer ser Foer likheterna mellan förintelsemaskineriet och det system vi byggt upp för att föda oss själva, djurfabrikerna.

Det är vid en sådan jämförelse en del människor kanske studsar, och det är just i det ögonblicket när vissa gör sig beredda att skärma av sig som storheten i Äta djur blir extra påtaglig. Jonathan Safran Foer resonerar sakligt, utan minsta sentimentalitet, och skonar vare sig själv eller de sympatiska djurfarmare han träffar i boken (och det finns gott om sådana). 

Ekologiskt självmord

Med ett enormt underlag av forskning och dokumentation som grund konstaterar han att vårt sätt att skaffa kött och fisk att lägga på tallriken är ekologiskt självmord och uttryck för en grymhet vars omfattning historien aldrig tidigare skådat. 

Vi ser följderna av den industriella djurhållningen runt om oss i form av övergödda hav, global uppvärmning, pandemier och antibiotikaresistenta bakterier, men tvekar ändå att handskas med problemen på det sätt logiken påbjuder. Varför?

Jag gillar verkligen hur Foer gång på gång lyckas sätta fingret på ömmande punkter i vardagen – funderingar, kompromisser och undanflykter som säkert de flesta av oss går och bär på. Beskrivningarna av plågade djur i burar och den brutala hanteringen i moderna höghastighetsslakterier är förstås material till åratal av mardrömmar. Trots det är Äta djur upplyftande – den är så väl skriven och väl tänkt att den från första sidan blir ett läsäventyr.

Sonja Viklund har ett förflutet i Umeåregionen och arbetar nu som chef på Mora bibliotek. Hon är fortfarande en ivrig tipsare på Minabibliotek och du kan läsa mer om henne i den här intervjun.