Med hösten kommer de svenska äpplena. Hans Millgård frestas av frukterna och förlorar sig gärna i äpplenas lustgård och den lustfyllda litteraturen i ämnet.
Det bästa med hösten är äpplena. Åtminstone för mig som är allvarligt beroende av frukten ifråga. Då talar jag inte om äpplen i största allmänhet utan om svenska äpplen. Sådana som både smakar och doftar. Som inte luktar misstänkt bekämpningsmedelsaktigt, likt många av affärernas allårstidsfrukter, utan just doftar med stort D.
Tre kvarglömda äpplen kan fylla ett helt litet sommarhus till brädden med väldoft och förvandla en stadslägenhet till en mindre lustgård.
Om det skulle dyka upp ett jobb som äppelprovare skulle jag kasta mig över det. Fast kanske skulle det ligga mig i fatet att jag är beroende och periodvis varit näst intill missbruksbenägen. I alla fall om man får tro min familj som tidigt fick lära sig att äppelskruttar kantade min väg.
Att jag dessutom konstant snodde åt mig lejonparten av familjens samlade äppelinnehav gjorde inte saken bättre.
Det handlar inte om ett endaste äpple om dagen som ska hålla doktorn på avstånd utan hur man med jämna mellanrum förgyller sin vardag med doft och arom. En frukost utan ett avslutande äpple känns oavslutad. En äppellös lunch är bara halv och en middag där kaffet och chokladbiten inte följs av ett uppfriskande Aroma eller Signe Tillisch är en förolämpning mot allt vad livskvalité heter.
Om man är nyfiken på hur och när äppelodlingen tog fart i Sverige och vilka sorter som odlats från klosterträdgårdarnas tid och framåt kan man försjunka i Våra äpplesorter av Anton Nilsson. En bibel för äppelnördar, om nu såna finns.
Här får man till exempel veta att Alnarps trädgårdar i 1902 års katalog kunde erbjuda inte mindre än 109 äpplesorter! Tanken svindlar för en som redan kan falla i trance inför de tolv sorter som den lokale torghandlaren i Umeå generöst kan erbjuda sina kunder i nådens år 2009.
Ett annat mer uppdaterat standardverk för vetgiriga är Äpplen i Sverige- 240 äppelsorter i text och bild av Håkan Svensson och Kent Kastman. Har man problem med att sortbestämma en frukt som man fått i sin hand är detta det perfekta hjälpmedlet. Med informativa foton på bokens alla uppräknade sorter och en tabell över 18 särskiljande egenskaper hos 326 äppelsorter är chansen stor att hitta rätt.
Om man själv vill odla sina äpplen och vill se vad som kan ge frukt så här långt norrut ger Allan Carlsson handfasta råd i Trädgård i norr – det hårda klimatets trädgård.
I Äppel i norr – pomologisk handbok får vi veta vad som odlas på samma breddgrader i vårt östra grannland. Några sorter känns bekanta men en hel del har baltiskt och ryskt ursprung och har med något undantag inte tagit sig över Kvarken. En sådan är Ananaskanel. Bara namnet gör en nyfiken! ”Smaken är svag frisk vinsyrlig med en sötaktig kryddig kanelarom.” Hur motstår man en sådan frestelse?
Det är lätt att gå vilse i äpplenas lustgård och en ren fröjd att förlora sig i den lustfyllda litteraturen i ämnet. Sak samma om det gäller bak- och matlagningstips eller cider och calvadoskunskap.
Var det nu så att det verkligen var ett äpple som Adam föll för där i sitt paradis så har han min förståelse ja rent av min odelade sympati.
