Än finns det hopp

Polioepidemin härjar i Sverige i början på 1950-talet och på sjukhusen runt om i landet är det fullt upp.

Karin Wahlberg är mest känd för sina deckarromaner men utkommer också med en bokserie om ett sjukhus. I egenskap av författare som är gynekolog och förlossningsläkare i grunden kan hon sin sjukhushistoria väl.

Stort och smått, liv och död

Vi får följa människor i sjukhusets närhet. Bland annat sjuksköterskestudenter och läkare, inte bara på arbetsplatsen utan också i privatlivet. Persongalleriet är stort och det är många människor att hålla reda på men i början av boken finns en presentation av alla medverkande som underlättar läsningen.

Sjukhuset är det centrum och den mötesplats som berättelsens alla karaktärer samlas i och kring. Här möts stort och smått, vardagsbekymmer och dramatik kring liv och död på en spännande och händelserik plats.

Den röda tråden i Än finns det hopp är polioepidemin som slog till över alla klassgränser och skapade rädsla och skräck. Viruset kunde spridas via nära kontakt mellan människor och det dröjde till 1957 innan poliovaccinet utvecklades. Sverige hade väldigt hög andel smittade som fick men för livet av sjukdomen.

Kvinnors historia

Som läsare får vi följa elever, läkare, patienter och läkarfruar, deras liv och leverne blandat med hur sjukvården såg ut för dryga 60 år sedan. Karin Wahlberg beskriver kvinnornas historia så målande i denna roman. Bland annat hur svårt det var att kombinera familj och arbete som kvinna och att sjuksköterskeyrket verkligen var ett kall för de unga flickor som utbildade sig.

Boken känns övertygande och det är spännande att ta del av hur hierarkisk miljön på sjukhus var. Det finns en del två i bokserien också som jag definitivt kommer att läsa, Livet går vidare.

Målgrupp:

Ämnesord

Tipsat av: Petra Mörtvik den 17 juli 2015