Här är du: Startsida » Tips & artiklar » Fiktiva förälskelser

Fiktiva förälskelser

Vilka litterära personer får dig att bli knäsvag? Linnea Sandberg skriver om att ha förälskelser i bokhyllan.

Idolförälskelse är nog något som de allra flesta upplever eller har upplevt någon gång i sitt liv. Det kan vara en skådespelare, en idrottsstjärna eller en artist som får ens hjärta att klappa lite snabbare. Ett ansikte på filmduken eller en röst i hörlurarna att sucka och sukta efter på ett sådär lagom bitterljuvt, oöverkomligt-och-därför-betryggande avstånd.

Men det är inte bara verkliga, kända personer som det suckas längtansfullt över. Också litterära karaktärer kan bli föremål för svärmerier. Och inte att undra på det. Det råder knappast någon brist på spännande, intressanta, attraktiva personligheter i böckernas värld. Här finns någon för alla tänkbara och otänkbara smaker, och det bästa av allt är kanske att det endast är läsarens egen fantasi som sätter gränser för hur den fiktiva flirten ter sig inför hans eller hennes inre öga.

Litterära förälskelser är ett rätt så populärt samtalsämne i min bekantskapskrets, och objekten för våra varma känslor skiftar brett. En av mina väninnor, som är mycket förtjust i klassisk rysk litteratur, har en särskild förkärlek för plågade, högmodiga, dramatiska män, och blotta tanken på den unge Raskolnikov i Dostojevskijs Brott och Straff gör henne lite svag i knäna.

En annan väninna föredrar den mörka, mystiska, sarkastiska typen, och hennes största fiktiva kärlek är enligt egen utsago den bistre trolldrycksläraren Severus Snape från böckerna om Harry Potter. Andra vänner drömmer om allt från Stolthet och Fördoms Mr Darcy och Twilight-seriens vampyriske hjärtkrossare Edward Cullen, till Ronja Rövardotters hetlevrade pappa Mattis.

Själv har jag en ganska spretig (och delvis något okonventionell) uppsättning hjärtevänner i bokhyllan. Bokförälskelse nummer ett är nog den som jag oftast tvingas förklara inför en skog av misstroget höjda ögonbryn. Jag har redan nämnt min väninnas svaghet för Harry Potter-böckernas Snape; själv råkar jag vara ganska så rejält betuttad i Albus Dumbledore. "Dumbledore?" tänker ni säkert nu. "Men han är ju gammal! Minst hundrafemtio plus".

Jovisst, jag vet. Men jag kan inte hjälpa det. Han är genialisk, varmhjärtad och sådär härligt, oemotståndligt excentrisk, och jag har varit småkär i honom ända sedan jag var elva år gammal. Att det i senare böcker även beskrivs hur han såg ut i sin ungdoms dagar gör inte saken bättre. Jag har alltid varit svag för långa, rödhåriga karlar.

Bokförälskelse nummer två på listan ger kanske upphov till något färre höjda ögonbryn. Där hittar vi nämligen ingen mindre än mästerdetektiven Sherlock Holmes. Hökliknande profil, knivskarpt intellekt, och med sitt uttalade ointresse för kärlek som bara gör honom än mer åtråvärd. Åh, stilla mitt hjärta.

Bokförälskelse nummer tre är lika gåtfull som han är mångfasetterad: jag talar om Narren från Robin Hobbs tre fantasy-trilogier Berättelsen om Fjärrskådarna, Handelsmännen och de magiska skeppen, och Den gyllene mannen. Narren uppträder under en rad olika namn och i skiftande skepnader genom de nio böckerna, från spefull gycklare till extravagant adelsman, men vilken roll han än tar sig an får hans skira, överjordiska uppenbarelse mig alltid att stirra drömmande ut i intet.

På min badrumsdörr sitter en magnet uppklistrad med följande citat: "En bokälskare går aldrig till sängs ensam". Till detta citats okända upphovsmakare skulle jag bara vilja säga: det är så sant som det är sagt!

Text: Linnéa Sandberg, Robertsfors bibliotek