Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken kom ut för precis hundra år sedan. Det blev den sista romanen i ett författarskap som fortfarande är väl värt att ta del av.
Han fick inte något vidare erkännande av kulturkritiker och akademiker under sin levnad eller åren som följde därefter. Men
Hjalmar Söderbergs
berättelser lever kvar än idag. Många andra samtida författares texter har däremot fallit i glömska.
Hjalmar Söderberg skrev sammanlagt fyra romaner varav den sista kom ut 1912, för precis hundra år sedan. Trots den inte alltför stora romanproduktionen är han en svensk författare som många läsare tagit till sitt hjärta. Han skrev en mängd andra slags texter, men det är
Doktor Glas
och
Den allvarsamma leken
som i synnerhet hållit hans författarskap levande.
Hjalmar Söderberg tycks ha haft en sällsam förmåga att teckna ned känslor och tankar som går igenom tid och rum. Kaj Attorps, litteraturkritiker och författare, skriver i förordet till citatboken
Jag tror på köttets lust och själens obotliga ensamhet
att Hjalmar Söderbergs språk håller hans texter levande än idag.
I sina åsikter låg Hjalmar Söderberg långt framför sin samtid. Många av de texter han skrivit innehåller samtidskritik. Han vände sig mot äktenskapet som institution, han kommenterade religion och kritiserade tidigt och öppet nazismen. Ofta kan hans engagemang för vissa frågor skönjas i hans skönlitteratur men han skrev också artiklar, krönikor och även vetenskapliga texter.
Hjalmar Söderberg växte upp på Majorsgatan i Stockholm i en medelklassfamilj. Han tog ett brödjobb på ett ämbetsverk efter studenten men sysselsatte sig också som skribent. Debutboken
Förvillelser
kom 1895, en kort "flanörroman" om Tomas Weber som driver omkring på huvudstadens gator. Lättjefull och svag i handling men inte likgiltig inför sina egna tillkortakommanden.
Ett återkommande tema i hans berättelser är ett persongalleri av människor som kan upplevas maktlösa inför ödets styrande hand. Som rön för vinden blåser de åt helt andra håll än handlingskraftighet. Känslan av att de straffar sig själva eller verkar tycka sig förtjäna något som drar ned dem är påtaglig.
Som klarsynt ifrågasättare kommenterar Hjalmar Söderberg omgivning och samtid genom sina texter. Årstiderna ändras över sekelskiftets Stockholm; antingen faller snön över olycklig kärlek och otrohet eller så får sommarens hetta Tyko Glas att sitta uppe om nätterna för att reda ut sina tankar. Hjalmar Söderbergs åsikter och funderingar är ständigt närvarande.
Han använde i stor utsträckning sitt eget liv i sitt skapande. Uppväxten och den egna situationen, äktenskapet med Märta Abhenius och relationen med Maria von Platen blev stoff att väva berättelser av. Hjalmar Söderberg flyttade så småningom till Danmark och fortsatte att skriva. Den mesta skönlitteraturen låg då bakom honom, romanerna, de tre pjäserna, de många novellerna. Istället skrev han debattinlägg, journalistiska och teologiska texter.
Kanske begränsades han av kritiken han fick för sina romaner. Efter Doktor Glas skriver han i den personliga tankeboken Hjärtats oro att han inte längre orkade med det självuppoffrande som ligger i romanförfattandet. "Han drabbades ofta av skrivleda och depression" skriver Per Wästberg i förordet till bokserien Hjalmar Söderbergs skrifter.
Bure Holmbäck har i flera böcker kartlagt Hjalmar Söderbergs liv och författarskap. Den tjocka Hjalmar Söderberg - ett författarliv ger en heltäckande bild. Men det räcker gott att öppna första bästa bok av författaren själv för att lära känna hans person och hans åsikter.
Det går bra att läsa hans verk på enklaste sätt, som de berättelser de är. Men det finns också djup att dyka ned i för den som vill. Beroende på livssituation och sinnesstämning hos läsaren förändras läsupplevelsen. Och alla som någon gång drabbats av vemod eller funderat litet över livet har med största sannolikhet något att hämta i Hjalmar Söderbergs författarskap.
Text:
Anna Sahlén, Minabibliotek.se
Omslagsillustration: Hjalmar Söderberg
Foto: Okänd, Ryan McVay, Photos.com
Söderbergsällskapets webbplats (länk öppnas i nytt fönster)
En lättillgänglig svensk klassiker som tar upp tidlösa dilemman. Vackert och träffande om ensamhet, utanförskap och existentiella frågeställningar.
En roman om den vemodiga kärleken mellan Arvid Stjärnblom och Lydia Stille.
Berättelsen om en pojke som växer upp och möter livets begränsningar.
[Umeå]
1895
berättelse
[Umeå]
1901
berättelse
[Umeå]
1978
Hjärtats oro
Klicka för att sätta betyg på Doktor Glas.
[Umeå]
1912
roman
[Umeå]
2008
de bästa citaten
Medarbetare: Attorps, Kaj
[Umeå]
1898
[Umeå]
1903
[Umeå]
1906
skådespel i tre akter
[Umeå]
1907
berättelser
[Umeå]
1978
[Umeå]
1962
[Umeå]
1977
[Umeå]
1978
[Umeå]
1929
[Umeå]
2007
Jesus Barabbas II
[Umeå]
1942
[Umeå]
1988
ett författarliv
[Umeå]
1991
Besökarnas kommentarer