Resa till Nordnorge

I 30 års tid har maken tjatat om att vi ska åka norrut på semestern. Till Nordnorge och Nordsverige. Och i lika många år har vi styrt kosan söderut. På något sätt har jag alltid lyckats få honom att förstå att den korta semester vi har inte ska tillbringas i arktisk kyla.

För det kan väl inte existera någon sommar så långt norrut? Är det överhuvudtaget bebott? Finns det vägar? Fördomar? Jag? Nejdå, visst inte!

Men förra sommaren gav jag helt otippat med mig. En veckas bilsemester upp mot Lofoten planerades. Jag, som alltid har uppfattat Umeå som den yttersta utposten för allt mänskligt liv, skulle åka norrut. Men inte utan vånda.

Jag har en arbetskamrat som alltid har talat om det hårda och karga klimatet i de trakter där hon har delar av sina rötter. Därför packade jag med stor noggrannhet. Shorts och kjol kasserades, dessa plagg skulle jag inte ha någon användning för.

I den utmärkta guideboken fick jag veta att isen fortfarande låg på sjöarna i mitten av juli. Jojo, myste jag och packade ner långkalsongerna. I vår lokaltidning intervjuades ett par från Tromsø på semester i Umeå och som berättade om sommarkylan i hemtrakterna. Så klokt att fly därifrån, tänkte jag och packade ner tjocka tröjor. Halvnorska arbetskamraten påminde mig om det karga klimatet. Jo, jag fattar, mumlade jag och packade ner vantarna.

Så gav vi oss iväg. Nästan genast förundrades jag över de stora, ja rent av överdimensionerade, altaner och balkonger som fanns på nästan alla hus. Fanns det alltså någon tid på året som man kunde sitta ute? Och sola? På de här breddgraderna?

Första stoppet i Norge var i Mosjøen där vi promenerade ner till fiskebryggan. Jag blev omedelbart förälskad. I de gamla kvarteren med sina fina trähus och i berget som reste sig så mäktigt på andra sidan den smala fjorden. Hela miljön var fantastisk!

Vi fortsatte norrut och övernattade i en hytte söder om Mo i Rana. Fjorden glittrade under oss när vi steg ut på balkongen som hörde till. Stugan var välutrustad och vi saknade ingenting.

Solen strålade från en klarblå himmel och det var 30 grader varmt.

Och så där fortsatte det. Vi mötte en vidunderlig natur som nästan tog andan av oss, vi besökte små fiskesamhällen och förundrades över det klara vattnet i fjordarna. Överallt bodde vi mycket bekvämt, maken till välutrustade stugor har jag aldrig stött på i Sverige. I Nyksund åt jag den godaste fiskrätt jag någonsin smakat – norsk torsk anrättad med lite thailändskt stuk i kryddningen.

Vägarna var smala och kurviga men i mycket gott skick. Det blir aldrig monotont tråkigt eftersom det alltid finns någonting att titta på. Dessutom sker ofta avbrott i form av bilfärjor eller tunnlar.

Tunnelkörning kräver en viss teknik. "Jag har blivit blind", kved maken vid ett tillfälle när vi från starkt solljus körde in i en tunnel. Jag ser plötsligt ingenting, ylade han innan jag slet av honom solglasögonen och återställde därmed hans syn och räddade både våra liv och våra medtrafikanters.

När han hämtat sig såg han oförskämt pigg ut i sina shorts som han envisats med att ta med. Själv var jag vid det här laget tämligen solkig, iklädd den enda kjolen som letat sig ner i min packning.

Nämnde jag att det fortfarande var 30 grader varmt?

Veckan gick förstås alldeles för fort. Vi hann inte ens så långt ut på Lofoten som vi hade tänkt oss, det fanns så mycket att uppleva på vägen dit att vi hela tiden blev försenade. Med sorg i hjärtat tvingades vi vända tillbaka till Sverige via Riksgränsen.

Men vi kommer att återvända. Med shorts och utan fördomar.

Det finns inte någon uppsjö av guideböcker om Norge men jag rekommenderar gärna Willmaguiden Norge av Margareta Lindblad och Willy Westby. Mycket utförlig och med förslag på många turer. Oumbärlig på resan. Norge i serien Första klass reseguider är mera översiktlig men tar upp de viktigaste sevärdheterna.

www.visitnorway.com/se ger många bra tips på inkvarteringar och besöksmål.

Text: Eva Petri Eriksson, Obbolabiblioteket
Foto: spadger, ilhan gendron, the ignitionpoint.co.uk @ Flickr.com