Stig Johansson föddes 1914 och växte upp i Farsta utanför Stockholm. Till en början använde han Stieg Trenter som pseudonym när han skrev, men 1936 blev det hans riktiga namn. Som en av Sveriges första deckarförfattare inledde han, tillsammans med
Vic Sunesson,
Maria Lang
och
H-K Rönnblom, vad som ibland kallas "den svenska deckarens guldålder".
Själv debuterade Stieg Trenter med Ingen kan hejda döden. Året efter kom Farlig fåfänga där fotografen Harry Friberg, 28 år och ungkarl för första gången dök upp som huvudperson. Han skulle sedan komma att bli en ständig följeslagare genom hela Stieg Trenters författarskap.
Den frimodige Friberg som ständigt ramlar över mordscenarion i sin vardag är en representant för läsaren. En amatördeckare som bildar sig sin egen uppfattning om böckernas karaktärer och som flitigt kommer med förslag på lösningar, men sällan prickar in den rätta. Mästerdetektiven heter istället, för det mesta, kriminalintendent Vesper Johnson.
Fotografen K.W Gullers och deckarförfattaren Stieg Trenter.
1982 gav den numera insomnade deckartidskriften Jury ut En bok om Stieg Trenter där namnkunniga vänner och bekanta skriver om författaren. Där står att läsa om hur han trillade in på författarbanan genom att skriva deckarföljetonger i Allers som sedan publicerades av Bonniers förlag. Ofta avlutas kapitlen i Stieg Trenters deckare i stor dramatik, ett stilgrepp som med stor sannolikhet hade sitt ursprung i följetongsformatet.
Allt eftersom åren gick såldes Stieg Trenters böcker i allt större upplagor. Han skrev sammanlagt 26 detektivromaner innan han fick en hjärtattack efter en roddtur 1967, knappt 54 år gammal. Han höll då på med sin 27:e, Rosenkavaljeren, men hade bara skrivit tre sidor. Hans hustru Ulla Trenter, som åren innan bistått Stieg i hans skrivande, färdigställde den sedan varefter hon började skriva egna deckare.
Stieg Trenter framhöll alltid vikten av att ha lösningen på mordgåtan redan innan han började skriva. Och han ville gärna ha dem halsbrytande och överraskande. Ofta är mysterierna finurliga och intrikata, emellanåt i så hög grad att de nästan slår knut på sig själva.
I en lägenhet under den här klassiska reklamskylten vid Slussen i Stockholm sker ett mordiskt drama i "Idag röd".
Trots att det var många år sedan Stieg Trenter var verksam är han långt ifrån bortglömd. 2008 släppte Kartago förlag ett seriealbum av
Jakob Nilsson. Han hade under tre år gjort sin egen tolkning av deckarromanen
Roparen
från 1954.
Stockholmsmiljöerna är varsamt återgivna och handlingen följer samma linje som förlagan. Den unga flickan Suzanne hittas död i sin säng i på Kastellholmen, vännen Ann engagerar sig och får hjälp av Harry Friberg i jakten på sanningen och mördaren.
Stieg Trenters böcker är nostalgisk läsning för den som tjusas av Stockholm och tidsandan som rådde i Sverige under 1940- och 1950-talen. De är vardagshistoriska dokument som i förbifarten berättar om små detaljer och större samhällsförändringar – tunnelbanan byggs, Vasa bärgas, tidningen Expressen startar och så vidare. Och mitt i denna ofta trygga vardag: ond bråd död, spännade mordmysterier och familjedramer.
Böckerna består till stor del av dialog som färgas av tidstypiska uttryck i stil med "Å katten", hamnsjåare, "Paramount ser och hör allt.". Harry Friberg bidrar till böckernas kamratliga stil och den slängiga Stockholmsjargongen. Kvinnoporträtten i böckerna är ibland onyanserade och deras roller ofta stereotypa, men kanske är det ett uttryck för tiden då de skrevs.
Stieg Trenters böcker är inte minst genomtänkta deckare med fantasifulla intriger. Det har ibland påtalats att han var som allra bäst i slutet av 1940-talet;
Karl G. Fredriksson, ledamot i Deckarakademin, skriver till exempel att innehållet i Stieg Trenters böcker på olika sätt tunnas ur mot 1960-talet. Men eftersom smaken är så olika är det bästa att upptäcka sina egna Trenterfavoriter. Själv har jag alltid varit svag för Träff i helfigur.
Text:
Anna Sahlén, Minabibliotek.se
Foto: K.W Gullers samt
miss_ohara, Flickr.com