Det är en het sommardag i Stockholm. Solen gassar på fasaderna. På bussen är det klibbigt varmt. Magnus rör sig i innerstan i jakten på ett sammanhang.
Magnus har jobbat i mediebranschen de senaste åren, lite diffust och aldrig på en fast tjänst. Under tiden har omgivningen sprungit ifrån honom. Plötsligt verkar det vara för sent att hitta en plats i tillvaron.
Han tar sig mellan inbokade och slumpmässiga möten och när en stillsam men desperat önskan att de ska leda honom framåt. Han träffar bekanta som verkar endimensionella som pappersfigurer. Och så väntar han på samtal från sin flickvän. Det dröjer. Han är ensam. Kanske ännu mer när han är i sällskap.
Välskriven och lättläst
Precis som i sin film
Darling
lyckas
Johan Kling
med små gester gestalta en ensamhet och en hjärtknipande vardagssorg som väcker empati och medlidande.
Litegrann är boken en modern Doktor Glas med flyktiga möten, ett sommarvarmt Stockholm, drömmar om kärlek och sammanhang och den genomgående frågan: Hur blev det så här?
Människor helt utan betydelse är en välskriven, lättläst och föredömligt kort bok. Ett tydligt exempel på att det inte behöver vara mängden text som avgör hur mycket det står skrivet.
Det finns en hel värld att läsa i det som står mellan raderna. Kanske att boken tappar en aning i sin andra hälft men det är sammantaget en fin läsupplevelse om än lite nedslående.
Finns också som e-bok
Besökarnas kommentarer