Här är du:  Startsida » Tips & artiklar » ”Jag tänker inte på vad andra ska tänka eller tycka”
Start för innehåll

”Jag tänker inte på vad andra ska tänka eller tycka”

Nyfikenhet är anledningen till att hon fotograferar. Men också en jakt på det allmänmänskliga i det exotiska. Umeåfotografen Elin Berge är återigen aktuell med ett uppmärksammat fotoprojekt om kvinnor.

Givetvis ska man inte begränsa människor till det som syns på ytan. Men till en början är det svårt att inte slås av framgångssagan Elin Berge.
 
Elin BergeHon är den unga, tilldragande, uppmärksammade, framgångsrika dokumentärfotografen som gör det ena hyllade fotoprojektet efter det andra. Nu är hon aktuell med en ny utställning och fotobok, Drottninglandet, som handlar om thailändska kvinnor i Västerbottens inland.
 
Verkligheten bakom pressklippen är förstås mer nyanserad. Det handlar om hårt arbete, en ständig kamp om finansiering och en stor ödmjukhet och intresse för inför andra människors historier.
 

Vill lära sig något

Vi har en hel del gemensamt. Själv har jag hjälpt människor att skriva och berätta om sina liv i olika projekt, Elin lyfter fram livshistorier genom att fotografera dem.
 
– Jag har alltid varit intresserad av människor och deras berättelser, förklarar hon. Mitt fokus är att lära mig någonting själv. Jag tänker inte på vad andra ska tänka eller tycka. Jag försöker hitta allmänmänskliga grejer som man kan känna igen sig i.
 
Bilder är viktiga, tycker Elin. Inre och yttre bilder. Hur man tittar på varandra när man möter andra människor på gatan, till exempel.
 
– Stillbilder är något slags andrum, du kan betrakta bilden och skapa dig föreställningar kring andra människor och kring dig själv.
 
Fotografen tycker själv inte om att hamna på bild.
– Jag är för självmedveten, vill helst gömma mig. Jag är jätteblyg. Men det är en ganska bra egenskap för en dokumentärfotograf också, jag försvinner lätt i bakgrunden…
 

Slöjor och migration

I fotoboken Slöjor, som kom 2006, dokumenterade Elin unga muslimska kvinnor och deras syn på slöjans funktion och symbolvärde. I både text och dokumentära bilder fick kvinnorna stå för en egen, självständig historia, och projektet blev både uppmärksammat och prisat.
 
DrottninglandetDrottninglandet sätter också fokus på en grupp kvinnor som väcker starka känslor och som det finns fördomar om: thailändska kvinnor som kommer till Västerbottens inland för att gifta sig med svenska män. Den här gången har Elin Berge arbetat tillsammans med musikern Frida Hyvönen, som tolkat processen med musik.
 
Dina fotoprojekt handlar ofta om kvinnor, är det ett val du gjort?
– Jag gör saker som intresserar mig, och oftast handlar det om kvinnor. Jag kan se ett tema kring mina egna projekt, att jag dras till kvinnor som gör uppror. Kvinnor som försöker skapa sig ett utrymme, ta kontroll över objektiviseringen av kvinnor.
 
– Ett av de första fotoprojekten handlade om ”suicide girls”, feministiska strippor. Sedan var det slöjor. Oavsett om kvinnorna klär av sig eller klär på sig så gör de uppror mot de rådande kvinnoidealen genom att vara annorlunda.
 
Gör du själv uppror?
– Nej, jag är så himla försiktig, nästan lite hämmad, säger Elin och skrattar. Jag kan beundra kvinnor som vågar vara obekväma. En del av mig vill också vara det, och mitt sätt blir att vara med på ett hörn.
 
DrottninglandetVarför valde du att dokumentera just de thailändska kvinnorna i Västerbotten?
– Vi fick kontakt av en slump, i samband med ett reportage om buddhisttemplet i Fredrika. När jag mötte kvinnorna på hemmaplan såg jag något annat än schablonbilden och blev nyfiken. Vi har föreställningar om att de är så förtryckta. Jag tycker att man begränsar dessa kvinnor genom att stämpla dem eller placera dem i ett visst fack. Jag vill se nyanserna.
 
Vad har du lärt dig av projektet?
– Om hela fenomenet med kvinnlig migration. Jag har förstått vad som drivit dem hit. Men det är också viktigt att komma ihåg att alla har en egen historia.
 

Kvinnor förväntas försörja

Elin har jobbat med projektet i snart tre år. Det inkluderade också en resa till kvinnornas hemland tillsammans med Frida Hyvönen, för att tillsammans få en känsla för både miljön och processen.
 
I dag finns cirka 23000 thailändska kvinnor i Sverige, ett femhundratal bor i Västerbotten. De flesta som flyttar kommer från fattiga provinser där kvinnorna förväntas försörja sina familjer.
 
Migrationen handlar om sökandet efter ett bättre liv; mänskliga drömmar om kärlek och en bättre framtid för sina barn.
 
– Jag har i mitt projekt försökt fokusera på drömmarna, förmedla en slags känsla för vad kvinnorna söker. Titeln Drottninglandet anspelar på den drömmen, att leva som en drottning. Många tar risker för att uppnå detta, och visst finns det de som blir besvikna, men också de som lyckas.
 
DrottninglandetVad är din egen drivkraft?
– Jag vet inte. Jag är väldigt intresserad av att utvecklas, och tror att jag gör det genom andra människor. Det låter kanske egotrippat, men jag lär mig mycket om mig själv samtidigt.
 

Inga digitala bilder

Under den tre år långa processen med Drottninglandet har Elin tagit inte mindre än 9000 bilder. Hon använder den ”gamla” metoden med negativ, analog film, för att det ”blir bättre, mer gediget”, men också ett dyrt sätt att jobba. Utan stipendium hade hon aldrig klarat det, sex månaders heltidslön och ersättning för materialkostnader gör att projektet i alla fall gått runt. Emellanåt gör hon frilansande ”brödjobb” för att få ekonomin att gå ihop.
 
Till boken har de 9 000 bilderna bantats ner till 96. Hur väljer man?
 
– Vissa bilder känns direkt. Men det har varit en lång och jättesvår process, jag har brottats länge med materialet. Jag ville ha balans, inte utmåla kvinnorna som offer men inte heller bara skildra allt positivt. 
 
Text: Jenny Eklund, Minabibliotek.se
Samtliga bilder: © Elin Berge
 
Fotnot: Drottninglandet syftar också på området kring Vilhelmina, Dorotea och Fredrika, som är uppkallade efter en svensk drottning, Gustav IV Adolfs maka. Ett urval av bilderna ur Drottninglandet visas som fotoutställning på Västerbottens museum i slutet av 2009.
 
 

Om Elin Berge


Bor: Umeå.
Jobb: Frilansfotograf med inriktning på dokumentärfoto. Har bland annat jobbat åt VK och DN och är med i fotogruppen Moment Agency.
Utmärkelser: Arbetets Museum i Norrköpings dokumentärfotopris 2004 samt den enda fotograf som varit nominerad till Scanpix stora fotopris två gånger, 2006 och 2008.
Favoritplats: Ratan.
Gillar: DVD-boxar. Tycker om HBO-serier som The wire, den är sjukt bra.
Bra på: spela elgitarrsolon med med munnen, ett konstigt visselljud.
Dålig på: har inget lokalsinne.
Om jag inte var fotograf: skulle jag driva ett litet pensionat på något varmt ställe.
Nästa projekt: En lockande tanke är att åka runt i Västerbotten och fotografera helt fritt. Att besöka de platser där Sune Jonsson tagit sina smått legendariska bilder, och upptäcka vad som finns där nu.

 

Besökarnas kommentarer

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Inga kommentarer lämnade
Sökfilter
Sökparametrar

Drottninglandet

Sune Jonsson (1930-2009)

Läs mer om Sune Jonsson 1930-2009.

Sune Jonsson var en av Sveriges främsta dokumentärfotografer. Hans jordnära bilder av Västerbottens människor och miljöer är unika i sitt slag.

Västerbottens store bildberättare

Läs mer om Västerbottens store bildberättare.

Sune Jonsson (1932-2009) har gått ur tiden. Men han har också lämnat kvar tiden - fryst i underbara bilder bevarade i en rik produktion. Vicky Uhlander reflekterar över hur en av våra största fotografer gestaltade sin västerbottniska hembygd.

Senast ändrad: 2013-12-18 | Minabibliotek | Kontakt