Författaren och poeten Elisabeth Rynell promoverades till hedersdoktor vid Umeå universitetet i oktober 2012. Hon har länge bott i Norrlands inland och hennes romaner och dikter är ofta förankrade där.
– Det var min mamma som alltid berättade om Norrland när jag var ung. Hon bodde där som liten när min morfar var provinsialläkare. Sedan dog min mamma när jag var tjugo år och då tänkte jag att nu ska jag upp där och se vad som finns. Jag hyrde ett hus och sedan blev jag kvar, sa Elisabeth Rynell i en intervju i Södermanlands nyheter den 5 oktober 2001.
Författaren, poeten och norrlandsskildraren Elisabeth Rynell har förärats ett hedersdoktorat vid Umeå universitet och promoverades vid universitetets årshögtid i oktober 2012.
Kommittén beskriver henne i pressmeddelandet som en "hängiven upptäcktsresande i Västerbottens och Norrbottens inland. Lika hängivet har hon rest i sina egna inre landskap och gett oss starka bilder av hur världen kan te sig där". Hon har även undervisat i och varit en viktig person i utvecklingen av flera av universitetets kurser.
Som barn kände Elisabeth Rynell sig hemlös där hon växte upp i Årsta, Bandhagen och på Lidingö och har sagt att hon längtade till ett liv närmare naturen i en miljö som var mer genuin. Hon tyckte om att lyssna till sin mammas berättelser om hur det var när hon var liten.
– Denna overklighetskänsla var ett lika stort gissel för mig som hunger och fattigdom var för andra, sa hon i ett samtal med Dan-Ove Willman under Littfest i Umeå 2009.
Elisabeth Rynell var länge bosatt i norra Norrlands inland. Efter sju år i Norrbotten flyttade hon tillsammans med sin man till ett torp i Lycksele-trakten. Maken dog sedan tragiskt och hon uppfostrade deras två barn ensam. Efter många år i Umeå bor hon nu i Hälsingland och i Stockholm.
Det stora prosagenombrottet kom 1997 med romanen Hohaj. Den utspelar sig i södra Lapplands fjällvärld och har beskrivits som en roman om kärlek, förlust och förtvivlan både hos bokens jag och hos Inna, vars liv beskrivs i en parallell dåtid. Även i En berättelse om Loka från 1990 och i Hitta hem som kom ut 2009 flätas tillvaron hos två människor i olika tidsplan ihop, men på väldigt olika sätt.
I Till Mervas försöker en kvinna fly från ett förflutet som upptar hela hennes nuvarande liv. Hon får ett brev från en gammal vän och bestämmer sig för att återknyta kontakten med honom. Både Hohaj och Till Mervas nominerades till Augustpriset. Debutromanen Veta hut publicerades 1979.
Innan dess kom Lyrsvit m.m. gnöl där Elisabeth Rynells dikter handlar om mötet med Indien och sin mammas död. I författarlexikonet Alex beskrivs de efterföljande Onda dikter, Sorgvingesång och Sjuk fågel som drömska och liknande Edith Södergrans poesi. Med bibliska parafraser och ett naturnära och medryckande ordval lever hennes närmiljö och känslor ett märkligt liv. Det märkliga är ofta helt enkelt saker som tänks men sällan talas om av oss människor.
Dikten "En dåres bön" från Sjuk fågel är en samhällsbetraktelse på bibelspråk, som följande rader är tagna från:
Någon måste välsigna den gåpåiga
vilsenheten
och den påklädda nakenheten
och låta sitt anlete lysa över
refugernas kala kobbar
med sina ensliga träd av plåt
Även i sin senaste lyriksamling, I mina hus, återkommer Elisabeth Rynell till fåglarna, husdjuren, stjärnorna och samhällsbetraktelserna som går att hitta i flera av de tidigare samlingarna.
Elisabeth Rynells böcker finns översatta till många språk, som engelska, finska, serbokroatiska, spanska, tyska, ryska, polska, lettiska, danska och nederländska.
Text:
Anna Östman, Minabibliotek.se
Foto:
Elias Österberg, enligt
Creative Commons 3.0
[Umeå]
2009
roman
[Umeå]
2006
dikter
[Umeå]
2002
roman
[Umeå]
1997
roman
[Umeå]
1993
dikter
[Umeå]
1990
dikter
[Umeå]
1990
[Umeå]
1988
dikter
[Umeå]
1985
dikter
[Umeå]
1980
1978-80
[Umeå]
1979
roman
[Umeå]
1975
Klicka för att sätta betyg på Lyrsvit.
Besökarnas kommentarer