Det är jag som är Caroline
"Men flytta hemifrån då för fan!" Det är bokens brutala inledningsmening. Och japp, det är just vad huvudpersonen Caroline gör. Med buller och bång och hals över huvud. Caroline är cool, sexig, kaxig. Hon vet vad hon vill och vad hon kan.
Caroline sticker hemifrån, ut i kalla januarikylan. Flyr mamma och bråken, tjafsandet. Ser till att mamma får ångra sig direkt. Hon som inte ens brukar svära. Men vart ska Caroline ta vägen?
Till exet i desperation
Väl medveten om sin sexuella dragningskraft och sin expojkväns förtvivlan ringer hon upp just honom. Präktiga hockeykillen Niklas med egen lägenhet. Caroline vet precis hur hon ska linda honom runt lillfingret och gör det för att hon ska få någonstans att bo. Just nu, i desperation.
Hennes frånskilde, lite försupne och lätt patetiska pappa är hennes bäste vän. Det är han som lärt henne matlagning, men han förbjuder henne att börja jobba i krogbranschen. Istället ordnar han ett jobb i en delikatessdisk åt henne.
Till Andreas och Stephanie
Caroline flyttar till Andreas som hyr ut sina bortresta föräldrars matkällare för dyra pengar. I huset bor bland annat Stephanie, som kunde varit Carolines mamma men som pluggar till ett skötsamt liv efter en avslutad karriär som fotomodell och knarkare. Henne kan Caroline släppa lite, lite innanför sitt skal.
På jobbet blir hon uppraggad av en stilig kund, Joakim, som är gift men vill ha hennes kropp. Ofta och mycket. Caroline jobbar som tusan, dricker för mycket, sover för lite och flyr från sitt inre kaos. Det blir för skört helt enkelt.
Caroline är som Lisbeth Salander goes delikatesser och sex. Hon vill hämnd men verkligheten hinner ifatt henne. Att läsa Det är jag som är Caroline är oerhört spännande, sorgligt och roligt. Som en riktig actionrulle, jag vill helt enkelt inte sluta läsa.
Läs också Peter Barlachs självbiografiska trilogi om John.
Finns också som e-bok
Besökarnas kommentarer