Söndag

Hmm, ja, såklart. Torsten luktar ju inte så gott längre, och inte är han särskilt gullig och definitivt inte rosa.

"- Din mamma och pappa älskar dig inte längre. Nu är det slut med kärleken! säger Willy och spottar på marken."

Stor oro

Torsten blir förskräckt och orolig och startar operation att-bli-en-gullig-pojke-man-verkligen-kan-älska. Det går väl sådär. Inte märker mamma och pappa att han anstränger sig extra för att städa sitt rum, tvätta händerna självmant och gå i säng utan protester.

Willy tröstar och kommer på att Torsten kan flytta hemifrån när bebisen kommer. Till ett barnhem eller till biblioteket. När Torsten frågar farmor hur det är att ha flera barn, berättar hon att kärleken växer ju fler barn som kommer. Det känns trösterikt, Torsten hoppas att hon ska ha rätt, men han är inte riktigt säker.

Två sidor

Söndag handlar om en vecka i Torstens liv. En vecka där hela hans sexåriga existens ställs på ända, då han plötsligt börjar våndas och oroa sig för om han verkligen är ett älskat barn. Undertexten och bilderna visar på en familj med mycket trygghet och stor kärlek och vi som läser boken är aldrig oroliga.

Torstens kompis Willy verkar ha det kämpigare. Hans oro överförs till Torsten och i slutet av boken får vi veta att Willy redan har fått en lillebror i pappans nya familj. Förra söndagen.

Bilderna av skickliga Eva Eriksson är charmiga, uttrycksfulla och sätter pricken över. Söndag är en fin och filosofisk högläsningsbok om livet, döden och om att vara älskad. Kim Fupz Aakeson har skrivit många barnböcker och han står alltid på barnets sida i berättelserna utan att de för den skull blir för enkla. Oftast finns det ett vuxenbudskap, inte pekpinnigt men tänkvärt. Stämningen läggs i textens mellanrum. Kim Fupz Aakeson är en fena på stämningslägen, det känns i huden när man läser.