Karamellens ord

Berättelsen handlar om den döva pojken Kori, som lever i ett flyktingläger i Sahara, och om hans fantastiska vänskap med ett kamelföl. Eftersom kamelungen är brun och söt kommer Kori att tänka på karamellen, som smakade sött och gott. Ett namn som han därför tycker passar hans nya vän.

Att tala med tecken

När Kori och hans familj talar med varandra använder de några få enkla tecken. Det handlar om att sova, äta och gå till skolan. De tecknen räcker inte till nu när Kori försöker berätta för sin mamma vad han känner för Karamellen.

Människor runt omkring honom rör på läpparna när de pratar med varandra, det har Kori förstått. Då är det inte konstigt att han uppfattar kamelernas idisslande munrörelser på samma sätt.  De rör ju också på läpparna, och Kori vill förstå vad de säger.

Allra mest vill han förstå sin vän Karamellen och det är svårt i början. Eftersom Kori är hos kamelfölet så ofta han bara kan, lär han sig mer och mer att tyda Karamellens ord.

En berättelse som väcker många tankar

Många berättelser om vänskap har jag läst, men ingen så speciell som denna. Jag har funderat över hur det är att inte kunna höra och få ord och begrepp för saker och ting. Blir det bilder i huvudet istället? Jag har också tänkt på hur det är i verkligheten på den här platsen i öknen. Varför bor de i flyktingläger?

Karamellens ord är en fin och lite sorglig bok. Den har gjort mig glad och kanske lite mera klok, för den har fått mig att tänka vidare och söka svar på de frågor jag fått.