Mike Larssons rymliga hjärta

Mike Larsson ska mucka efter tre år på Kirsebergsanstalten i Malmö. Nu ska han ta tag i sitt liv. Jobba och ta hand om sin 15-årige son Robin för första gången i livet. Om han bara kan kontrollera sitt humör.

De får bo hos Mikes bästa kompis Rolle, eller Bubbelkungen som han också kallas. Han har ett stort hus där de får plats alla tre. Men det är inte så lätt att efter 15 år helt plötsligt vara far och son. Och vad gör man när man har ett rykte om sig som slagskämpe men försöker komma in i vanlig svensson-lunk. Det är inte alls lätt att efter så många år helt plötsligt byta roll i ett litet samhälle där alla känner alla och alla vet allt om alla.

Själva ämnet och frågeställningen tycker jag är väldigt intressant men tyvärr blir det stillastående och trögt emellanåt. Jag tycker dock att den rycker upp sig rejält fram mot slutet och blir riktigt bra. Jag är lite kluven till vad jag egentligen tycker om Olle Lönnaeus. I huvudsak är han bra men det blir som sagt lite trögt emellanåt. Jag vill nog ändå läsa mer av honom.