Här är du:  Startsida » Tips & artiklar » Den litterära åsnan
Start för innehåll

Den litterära åsnan

Litterära åsnor finns det gott om. Från Sancho Panzas Rucio till I-or. I det moderna samhället har åsnan blivit allt mindre viktig, men kanske borde vi uppskatta detta arbetsföra djur mer än vi gör.

Bild på två åsnorArma åsnor! Finns det något djur som genom historien blivit så hånat, misshandlat och baktalat? Den har blivit en symbol för envishet och dumhet och dessutom fått slita ont i vått och torrt. En hovdjurens underdog och ett fattigmans transport-ök. "Gör man sig till en åsna, får man bära säcken åt alla" lyder ett talesätt som säger en del om hierarkier både bland djur och människor.

Slitstark och uthållig

Genom ordspråk, fabler och sagor har vi från barnsben fått veta vad en åsna är för en sorts djur och vilka egenskaper den har.

Den mest avbildade av alla litterära åsnor är nog Rucio, ständig följeslagare till Don Quijotes väpnare Sancho Panza. Panza själv är rund och jordnära, det perfekta komplementet till den fattige riddaren som förläst sig på riddarromaner och helt förlorat sin verklighetsförankring. Åsnan är liksom sin husbonde slitstark och uthållig och en kontrast till Don Quijotes spattiga springare Rocinante.

Inte för att vare sig häst eller åsna har några framträdande roller i Miguel de Cervantes 900-sidiga roman, men utan deras Illustration föreställande Don Quijote och Sancho Panchamedverkan hade hjältarna i Den snillrike riddaren Don Quijote av La Mancha fått stanna hemma. Många sinnesförvirrade stordåd hade förblivit ogjorda.

En åsna i poesin

Den mest poetiska av åsnor möter vi i Silver och jag, och Samtal med Silver av den spanske poeten och nobelpristagaren Juan Ramón Jimenez. Öm och kärvänlig som ett barn är den lilla åsnan och skildringen av honom är också ömsint. "Liten men stark. Det är stål i honom. Stål och månsilver, på en och samma gång."

Silver och hans husbonde kommer bra överens: "Jag låter honom gå vart han vill och han för mig alltid dit han vill." Han kan till och med ta sig en slummer på åsneryggen utan att vara orolig. Silver vet var hans husbonde trivs bäst och för honom dit.

Silver är den perfekte lyssnaren och aldrig har han några invändningar. Visst får han jobba emellanåt men något slit är det inte. Han är nog mest av allt en sällskapsåsna, om nu sådana djur finns.

Robert Louis Stevenson reste med en åsna

65 franc och ett glas konjak fick Robert Louis Stevenson betala för den åsna han köpte inför sin resa i Cevennerna i sydöstra Frankrike. Den fick namnet Modestine och var mycket liten. Till sitt bagage lät han göra en kombinerad pack- och sovsäck för kläder, mat, vin, konjak och annat som kunde behövas för en vandring på tolv mil.

Bild på en massa barn som sitter på en åsnaAtt surra packningen så att den satt kvar på åsnans rygg var inte lätt. Det var inte heller så lätt att få åsnan att trava på i hyfsad fart. En mötande på vägen visar honom knölpåkens förtjänster och tempot ökar. Åtminstone tillfälligt. När en värdshusvärd tillverkar en pikstav åt honom går det än snabbare. Fast blodspåren efter den vassa nål som sitter ytterst på staven ger honom dåligt samvete.

Att Robert Louis Stevenson gav sig ut på en tolvdagars vandring av det här strapatsrika slaget kan tyckas märkligt. Hans liv var fyllt av den ena sjukdomen efter den andra och han sökte ständigt efter en plats med det idealiska klimatet för sin hälsa. Men han sökte ett äventyr och fick uppleva det tillsammans med Modestine. 1879 gavs Resa med en åsna i Cevennerna ut, några år innan Skattkammarön och Dr. Jekyll och Mr. Hyde gjorde hans namn känt i världen.

Konsten att packa en åsna

När Natascha Scott-Stokes nästan 100 år senare ger sig in på sitt livs äventyr; att med en packåsna följa Amazonflodens källflöden tvärs genom Anderna, möter hon samma problem som Robert Louis Stevenson. Hon är visserligen ung och frisk men helt utan erfarenhet av vare sig fotvandring i krävande terräng, tältliv eller åsnor.

Packandets konst är densamma och åsnan lika svårflörtad. Åsnan förblir namnlös eftersom Natascha Scott-Stokes finner den alltför ovillig att samarbeta. Med skräckblandad förtjusning märker hon att hon gillar att driva på den namnlöse med hugg och slag. En åsna gråter eller skriker inte tillbaka. Möjligen kan hon sätta sig på bakhasorna, som är ett nog så effektivt sätt att protestera på.

Om hur man gör affärer med en åsna om en annan åsna handlar novellen Finns det inga åsnor i ert land av Aziz Nesin. En humoristisk kulturkrock som i kortform berättar om slughet som lägger krokben för sig själv.

Melankoliska I-or

Bild på en åsna framifrånEn åsna som vunnit mångas hjärtan är I-or, leksaksåsnan i A. A. Milnes böcker om Nalle Puh. En tämligen så melankolisk och tafatt varelse som nästan faller ihop i en hög av självömkan när hans vänner glömt att han fyller år. När de inser att de har begått en blunder och presentat honom med en trasig ballong och en tom honungsburk att stoppa den i, lättar melankolin och födelsedagsbarnet kan se något ljusare på tillvaron.

Åsnehandboken är hittills den enda faktaboken på svenska om åsnor. Här finns det mesta som man behöver veta. Vilka raser och typer som finns, hur man sköter om sitt djur och vilka för- och nackdelar de har. Om du inte visste det förut får du veta att åsnan är ett intelligent djur men att den lätt blir uttråkat om den tvingas göra saker som den inte gillar.

Hotade åsnor

Hur ser det då ut på åsnefronten idag, en bit in på 2000-talet? Packåsnans tid borde väl vara förbi i de terränggående fyrhjulingarnas tid. Visserligen har åsnan förlorat i popularitet i takt med att levnadsstandarden stigit och tekniken gått framåt, men verkligheten är mer komplicerad än så.

Det har gått så långt att vissa åsneraser är utrotningshotade. Så är fallet i till exempel Spanien. Tack vare akutinsatser från entusiastiska åsnevänner har man lyckats hejda en katastrof. Nina Yunkers har beskrivit räddningsarbetet i artikeln "Rädda rasen" i tidningen Vi.
  
En plats där åsnan åter har blivit livsnödvändig är byn al-Khader utanför Betlehem på Västbanken. De palestinska bönderna får inte längre använda den väg som leder till dalen där de har sina odlingar. Det återstår dem därför att med sina åsnor ta sig över en hög bergsrygg på slingrande stigar ner i den dal där vindruvorna växer. Här handlar det inte längre om utveckling utan om avveckling. Matz Gezelius skrev om saken i Hufvudstadsbladet 2002.

Kanske är åsnan alltså fortfarande ett alternativ att satsa på. Den är robust, billig i drift, terränggående och är arbetsför längre än en häst. Vad mer kan vi begära av ett fortskaffnings- och fraktmedel, som gjort för ett hållbart samhälle?

Text: Hans Millgård, Umeå stadsbibliotek
Foto: Photos.com

Besökarnas kommentarer

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
  1. Irice 2011-12-18 21:21:41
    Rapportera Irices kommentar. Så fint! Så fint, ja nästan gripande, du har skrivit om olika åsnor i litteraturen. Visst är vi många som har en relation till åsnor. Häromkvällen tittade jag i ett gammalt fotoalbum och såg bilder från min första resa till Grekland i början av 1960-talet. Gamla foton gav besked om att det var viktigt för mig att få rida på en riktig åsna! Tack för dina inblickar i åsnornas värld!
  2. AndersO 2011-11-04 21:13:03
    Rapportera AndersOs kommentar. Helt trendriktigt Ja,vad har väl dagens 'Spanar'favoriter; kon och hönan, att komma med vid en jämförelse?
  3. tomsun 2011-11-04 20:26:10
    Rapportera tomsuns kommentar. Karlssons klister Inte är det väl så att det klassiska limmet fortfarande har kvar sin slogan man minns från barndomen: "Alla använder Karlssons klister, utom jag, för jag är en åsna." Varje försök till upprättelse av detta "hovdjurens underdog" är heder värd! Tommy S.
Sökfilter
Sökparametrar

Tokar, dumbommar och vise män

Läs mer om Tokar, dumbommar och visa män.

Gränsen mellan klokhet och galenskap är ibland mycket tunn. I litteraturen finns en rad kända och okända tokar som i sina besynnerliga handlingar och stolliga repliker ibland framstår som särdeles klarsynta.

Älskade fyrfota vänner

Läs mer om Älskade fyrfota vänner.

En kär familjemedlem behöver inte alltid vara en människa. Husdjur har en självklar plats i många hem och detta gör avtryck även i skönlitteraturen.

Senast ändrad: 2013-12-18 | Minabibliotek | Kontakt