Här är du: Startsida » Tips & artiklar » En diktare i folkkärt minne

En diktare i folkkärt minne

I augusti 2010 har det gått 150 år sedan Gustaf Fröding föddes, en av Sveriges mest kända poeter som lämnat tydliga spår i den svenska folksjälen.

Gustaf Fröding som barn.

Gustaf Fröding kom från en familj där det både fanns en kreativ ådra och anlag för sinnessjukdom. I den bild av honom som ges i fackböcker och uppslagsverk framstår hans liv som starkt präglat av dessa ärvda bördor, samt av hans alkoholmissbruk och längtan efter kärlek.

Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig var ej annan att få,
sjung vackert, I skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå.

Den drömmen, som aldrig besannats,
som dröm var den vacker att få,
för den, som ur Eden förbannats,
är Eden ett Eden ändå.

Populär i samtiden

Gustaf Fröding växte upp i Värmland och spenderade sedan några mindre lyckade studieår i Uppsala där han lade grunden till ett osunt drickande. Efter hemkomsten till Värmland i mitten på 1880-talet fick han både tillfälliga och längre skrivuppdrag på Karlstadstidningen.

Gustaf Fröding tillsammans med sköterskan Signe Trotzig

Gustaf Fröding tillsammans med Signe Trotzig.

Hans förmåga och önskan att dikta hade länge funnits hos honom och då han så småningom hamnade på behandlinghem för sitt spritmissbruk fick han tid att skriva. 1891 gavs Gustaf Frödings första diktsamling ut, Guitarr och dragharmonika. Han blev en populär diktare i sin samtid och har också lämnat tydliga spår i eftervärlden – de allra flesta känner nog igen hans dikter när de ställs inför dem.

Gustaf Fröding var produktiv men led av sitt drickande och tilltagande sinnessjukdom. Nya dikter, Stänk och flikar, Nytt och gammalt samt Gralstänk blev de resterande diktsamlingar som gavs ut under hans livstid. Gustaf Fröding dog en februarimorgon 1911, 50 år gammal, i Villa Gröndal på Kungliga Djurgården i Stockholm.

På bara några få rader kunde han slå an en ödesmättad, uppsluppen, sorgsen, empatisk, dramatisk eller folklig ton. Hans poesi skildrar hemlandskapet Värmland, ger en bild av både bondesamhället och en modern tid i antågande eller skildrar de mest grundläggande av mänskliga känslor, det senare något som gjort hans dikter relevanta även i nutid.

Litteratur om Gustaf Fröding

Villa Gröndal på Djurgården, Frödings bostad under hans sista år. Målning av prins Eugen.

Villa Gröndal på Djurgården. Här levde Gustaf Fröding sina sista år. Målning av Prins Eugen, tillhörande Valdemarsudde. Foto: Per Myrehed

Det har skrivits många böcker och biografier om Gustaf Frödings liv och skrivande. Frödingforskaren Henry Olsson har skrivit två av dem: Fröding ett diktarporträtt och Vinlövsranka och hagtornskrans. Knut Warmlands Gustaf Fröding – Mannen från månen är en bra introduktion till diktaren som skrivit så många dikter som finns i det allmänna medvetandet.

Bland de mer specifikt inriktade böckerna finns Erik Zilléns Den lekande Fröding som tar upp lekfullheten i dikterna. Psykiatriprofessorn Johan Cullenberg har i sin Gustaf Fröding och kärleken studerat hans tvehågsna inställning till kvinnor och kärlek.

I Dikter från hospitalet har Eva Jonsson sammanställt och kommenterat Gustaf Frödings skrivande från tiden på Uppsala hospital. Germund Michaneks bok Fröding själv är en samling av tidigare opublicerat material: brev, dagböcker, texter som berör Gustaf Frödings liv och omgivning.

Diktutdrag: "En kärleksvisa" av Gustaf Fröding
Text: Anna Sahlén, Minabibliotek.se
Bild: SR, Wikimedia Commons och Per Myrehed.