För ungefär hundra år sedan började en blixtrande konstellation av brittiska författare, konstnärer och intellektuella att formera sig i kvarteren runt Gordon, Tavistock och Russell Square i London. Stadsdelen heter Bloomsbury och så har också gruppen blivit kallad.
Bäst kan kanske Bloomsburygruppen beskrivas som ett kompisgäng med författaren
Virginia Woolf
i centrum. Man trivdes ihop, umgicks flitigt, diskuterade livligt och hade snarlika uppfattningar i konstnärliga, politiska och moraliska frågor. Manifest eller

program fanns inte alls. Hellre än att göra karriär ville man uppfattas som rebeller vilket inte hindrade att många nådde framträdande positioner på olika områden i det engelska samhället.
Särskilt radikal var synen på kärleken med ständiga partnerbyten inom gruppen i såväl hetero- som homosexuella relationer. ”They lived in squares an loved in triangles” lyder en träffande karaktäristik.
Ingela Lind försökte med boken
Leka med modernismen
(2008) ge en sammanfattande bild av Bloomsburygruppen. Den har sitt värde just i ambitionen att vilja fånga helheten och söka beskriva alla tänkbara uttryck gruppens intellektuella och privata liv tog sig.
Med nödvändighet blir Linds framställning rätt så ytlig, men boken är skriven med stor kärlek och friskt temperament, även om hon borde ha ransonerat de helt privata referenserna som historien alltför ofta kryddas med.
Dagbok om livet i Bloomsbury
Vill man gå på djupet får man söka sig till litteratur om och av de enskilda Bloomsburymedlemmarna. Rikligast representerad i bibliotekens samlingar är förstås Virginia Woolf. Inte minst dagboken
Ögonblick av frihet
speglar livet i Bloomsbury.
Mindre finns att läsa om hennes syster, konstnären
Vanessa Bell, som nog var mer framträdande som socialt sammanhållande kraft än som målare. Inte minst betydelsefullt blev hennes och Duncan Grants lantställe Charleston i Sussex – ett slags pastoral samlingspunkt för hela gruppen. Bästa biografin om Virginia Woolf är författad av Vanessas son
Quentin Bell.
De båda systrarnas äkta män hade olika inriktning.
Leonard Woolf
ägnade sig huvudsakligen åt journalistik och ett politiskt engagemang på vänsterkanten. Han tog också på sig rollen att lotsa hustrun Virginia undan mentala blindskär. Hennes skrivande borde blandas upp med praktiskt arbete, tyckte Leonard Woolf, och startade därför förlaget Hogarth Press som kom att ge ut många av Bloomsburygruppens böcker liksom översättningar av Sigmund Freuds verk och många av de ryska klassikerna.
Konstnären Richard Kennedy har i en charmfull bagatell berättat om livet som springpojke på förlaget.
Carrington tog sitt liv
Kritikern och konsthistorikern
Clive Bell
var formellt gift med Vanessa livet ut men sedan pojkarna Julian och Quentin satts till världen tog kärleken slut och de sökte sig till nya relationer. Ekonomen
John Maynard Keynes
– särskilt aktuell i dessa

finanskrisens tider – hörde också till gruppen, liksom
Roger Fry, konstpedagog, målare med mera.
Lytton Strachey
var den kritiker Virginia Woolf hade störst respekt för. Själv skrev han stora biografiska verk exempelvis om drottning Viktoria. Konstnären
Dora Carrington
hyste en så stark kärlek till den homosexuelle Lytton Strachey att hon själv tog sitt liv kort tid efter Stracheys död. Filmen
Carrington
återberättar den sorgliga historien.
För den som händelsevis drabbas av lätt avundsjuka över Bloomsburygruppens till synes tjusiga, spektakulära och intellektuellt utmanande leverne åren 1910-30 erbjuder
Angelica Garnett
en robust avkylning med berättelsen om sin barndom. Den rymmer varje nyans av föräldrauppgörelsens svärta och smärta.
Men så var också hennes omständigheter exceptionella. Clive Bell spelade rollen som pappa, men biologiska föräldrar var Vanessa Bell och
Duncan Grant. När Duncans älskare
David Garnett
såg Angelica ligga i vaggan deklarerade han högljutt: henne ska jag gifta mig med. Tjugofyra år senare blev detta lätt incestuösa äktenskap också verklighet.
Man kan mot den bakgrunden förundras över att Angelica Garnett född 1918 inte bara lever med full kraft utan också fortfarande verkar som aktivt utställande konstnär!
Stödtruppen
I utkanten av den löst hopkomna Bloomsburygruppen hittar vi en lång rad av namn på viktiga brittiska kulturpersonligheter. Bland de mer kända kan nämnas E.M. Forster, D.H. Lawrence, Katherine Mansfield och Vita Sackville-West. Också Bertrand Russell räknas till anhängarna. Gruppens filosofiske husgud var annars George Edward Moore.
Text:
Tommy Sundin, Umeå stadsbibliotek
Boktips
-
Kennedy, Richard
[Biografier]
Det är rätt härligt att få kulisserna undandragna någon gång och syna de litterära storheterna i mer osminkad form.
-
Woolf, Virginia
[Essäer]
Annelie Bränström Öhman, universitetslektor vid Institutionen för kultur och medievetenskaper på Umeå universitet, tipsar om sin favoritbok av Virginia Woolf.
- Det är min öde ö-bok, säger hon.
Besökarnas kommentarer